Kategoriarkiv: EfterEllen

Redigering i ett nötskal …

At, måse och fortsatning. Stryk och ersätt. Hur många och får det plats i ett manus och vad tusan tänkte jag på här? SÅ kan du väl inte skriva människa? Stryk och hitta på ett annat ord. Synonym till kanyl? Hmmm …

Jo jag redigerar. Lite vilt och planlöst just nu men ändå redigerar jag. Sitter där med pappersbunten framför mig och gnuggar geniknölarna. Jag har skrivit färdigt mitt senaste råmanus och på vissa ställen är historien verkligen rå och oslipad men å andra sidan är det riktigt jäkla bra på sina ställen också. Jag har gått igenom halva manuset och först in alla ändringar nu. Slängt första bunten papper i kaminen och andats ut. Början är lite rörig och mitten behöver förtydligas. Karaktärerna behöver målas ut och göras tydligare i vissa fall och mer mystiska i andra. Men det är ändå med en lättnadens suck som jag klappar mig själv på axeln och ger mig lite cred. Det är faktiskt inte alls så illa som du trodde. Det är faktiskt en riktigt bra historia. Bitvis. På sina ställen undrar till och med jag hur det ska sluta.

Jag har nu skrivit fem råmanus. Tre av dessa har slutat som tryckta böcker. Ett håller jag på med och har planerad utgivning på 2018. Rätt långt fram men jag känner mig nöjd ändå. Det enda som är kvar var mitt första manus. Det som jag la i byrålådan(läs datorns papperskorg.) och som jag ibland kommer på mig med att återanvända idéer ifrån. Det är ett rörigt råmanus men det finns korn som jag ibland plockar upp och använder.

Har fått frågor hur jag gör när jag redigerar. Ibland vet jag knappt själv men har försökt att tänka efter lite ifall de som faktiskt är intresserade verkligen vill ha ett svar på den frågan. Så här ungefär.

  • Skriver ut hela manuset och läser det tyst. Markerar alla stavfel och ord jag borde byta ut. Kollar om handlingen stämmer någorlunda. För in alla ändringar i manus. Slänger första kopian.
  • Läser allt igen. Högt den här gången. Nya stavfel? Nya synonymer som behöver tillsättas? Har jag lagt till några förminskande ord såsom kanske, lite,rätt, ganska osv? BORT med dem allihop! Här försvinner även alla onödiga OCH,PLÖTSLIGT OCH OCKSÅ.
  • Karaktärerna. Funkar dem hela vägen. Läser perspektiven en och en. Är de realistiska? Finns det förbättringar att göra? Är allt som det ska där?
  • Handlingen. Känns den logisk? Finns det saker jag förklarar som inte finns med i texten?(Som författare känner jag hela mitt manus och alla karaktärer utan och innan men det gör inte läsaren. Faktiskt.) Ibland behöver man peka med hela handen. Och ibland behöver man inte det.
  • Läser hela texten högt igen. Läser den baklänges för att snappa upp eventuella stavfel, igen.

Så där håller jag på. I en evighet. Till slut går texten iväg till testläsare som får komma med synpunkter. Markera saker jag missat. Ställa relevanta frågor. Punktera bubblor som jag själv inte sett. Testläsare är viktiga för alla manus och jag håller dem högt. Att få feedback på sin text är väldigt viktigt, rent av livsviktigt skulle jag säga. Under tiden de håller på med texten tar jag tag i saker som man(jag) låter bli under tiden jag redigerar. T ex tvätta, städa och sova ordentligt. Typ). När texten kommer tillbaka är det bara att börja om igen.

Det är definitivt en process. Fast jag har lärt mig att gilla den. Nuförtiden är det nästan lika roligt som att skriva. Nästan.

Det  brukar bli bra. Tänker jag.

2016-10-05-18-01-12-2

Här brinner första utkastet upp. Nu är det bara att jobba på. Lycka till med redigeringen allihop!

Annonser

Hur det sakta växer

för det gör det ska man veta. Boken alltså. Det manus jag just nu kallar Efter Ellen växer i snitt med femhundra, sexhundra ord i veckan. Man tycker inte att det är så mycket. Inte ens tusen ord i veckan faktiskt. Men så går veckorna, intrigen växer, hundra plussas på hundra flera dagar i sträck. Plötsligt står man där med 13 000 ord.

Det var hela anledningen till den här 100 utmaningen jag började med(har nog nämnt den förr men 100 ord om dagen till jag är klar med ett grovmanus. Färdigt tills midsommar och perfekt att redigera på Författarveckan på Fårö var planen).

Nu har jag iallafall 13 000 st ord. Det känns skitbra. Jag vet att jag har svårt att komma igång. Det är mycket annat som måste göras men nu har jag börjat och nu är det bara att fortsätta. Faktum är att jag börjar bli lite sugen på att ta reda på vad som egentligen händer med Nea, tjejen med det fantastiska närminnet och med Oscar, killen som går och blir dödad och Organisationen som är satta att bevaka dem. Vad och varför och till vilket syfte. Dessutom kan jag inte backa nu. Gotlandsbåten är bokad och betald och något måste jag ha att jobba med en hel vecka på Gotland. There for måste jag bli klar. Jupp.

Fast jag ska ta en liiiten paus någon gång i April och spana efter min författar kollegas bok såklart. Det borde ni också göra faktiskt. Marcus Olausson släpper sin tredje bok på Mörkersdottir förlag- Nattlöparen. Den tredje boken om hans fantasyvärld Serahema.

Jag har inte skrivit mitt sista ord om det, jag lovar. Tills dess- ha en trevlig Söndag.

 

 

 

Snart alla hjärtans dag och jag pinnar ner min värld

Jo, min värld, alltså Neas  och Oscars värld. Mina karaktärers värld. En mörk och omväxlande historia. Någonstans mellan Sin city och Domkyrkan i Hamburg om man vill förklara det med bilder och framför allt känna på stämningen. Det är mörkt i världen samtidigt finns det massa hopp som glimtar till här och var i historien. Större mål och ännu större risker så klart.

Jag trodde ett tag att historien var för tunn. Att ploten var dödsdömd. Jag funderade på att lägga ner allt. Fast sen kände jag efter, jag vill inte lägga ner. Jag tror på dem här figurerna. Tror på deras idealism och framtidsförhoppningar. Räds det dem räds. Det vore dumt att lägga ner för tidigt.

Jag klipper och klistrar i Pinterest. Jag ryser ibland när jag ser vad jag fått ihop hittills. Det är mörk och skuggigt men jag vill ändå gå vidare in i historien. Kanske finns det ett takfönster med massa ljus som plötsligt lyser upp alltihop? Som suddar de mörka skuggorna och tonar ut i ljusa ärr. Kanske inte. Den som lever får se.

Alla bilder är tagna från Pinterest.com

 

Första lugnet

som varat en helg helg sen…Ja, sen typ innan jul. Inte en plan så långt ögat når och inte en syssla som jag inte ska hinna med hemma. Det blev alltså en helg hemma i dagarna två. Det var tvunget. För att jag måste begrunda saker, hinna med.

Jag måste gå igenom allt som samlas på hög, städningen måste någon ta i(även om den andra vuxna också tar det när vi inte är hemma) och alla dessa kolla-på-det-här-högar som ligger lite överallt måste rensas upp. De innehöll allt ifrån gammal reklam till viktiga skolpapper och förlagspapper har jag nu konstaterat. Vissa var redan för gamla, desto viktigare att de hinns med liksom. Sen är det detta med att gå hemma i mysbyxor och bara slappa. Jag har saknat det. Måste få göra det ibland. Sova länge och dricka kaffe samtidigt som man slösurfar och ungarna kolla film eller för den delen dricka ett glas vin och läsa en bok som egentligen inte är jättebra men ändå känns skön att hålla i handen. Att bara få vara. Det var fantastiskt skönt faktiskt. Välbehövligt. Idag ska jag städa och fundera lite mer på mitt nya bokprojekt. Googla lite. Slappa lite mer.

Imorgon är jag också ledig(dag jobbs-ledig) men faktiskt inte på grund av kaffe och mysbyxe slapp. Jag ska iväg till Folkhögskolan och föreläsa lite. Berätta lite om mig och mina böcker och mycket om skrivande. Visa bilder från min bokhylla och dra roliga historier(jodå det finns sådana) om redigeringsvåndorna man gått igenom.

Och lagom till min föreläsning kom den här hem. Min roll up. En ihoprullbar affisch. Jättesmidigt till mässor och signeringar. Bara att rulla upp som man hör på namnet. Måste visa för den blev himla fin tyckte jag. Tryckt på Lasertryck. Snabb leverans och trevliga människor. Rekommenderas.

Trevlig Söndag nu allihop!!

Torsdag redan??

Jag kunde svurit på att jag nyss kollade kalendern och konstaterade att det skulle bli en lång vecka. Och nu är den nästan slut. Börjat på ett nytt manus har jag hunnit iallafall. Måste plugga lite väsentligheter först bara om jag ska ha något att gräva ur. En kunskapskälla och en bank av info för att kunna förklara vissa egenheter hos mina karaktärer. Och trots att jag skulle hålla mig borta från fantastikgränserna har jag på något sätt hamnat där ändå. Nära iallafall.

Banken då? Jo, stamceller. Som i DNA, som i hur man programmerar celler att göra saker de kanske inte var menade att göra från början. Och hur celler är uppbyggda och framförallt hur de efter ca 34 år börjar falla sönder och vad som händer då.

Tangerar på SF genren men om jag håller benhårt i rodret ska jag lyckas undvika fällorna och förhoppningsvis lyckas komma in på action och spänningsvatten istället.

Ha en fortsatt trevlig Torsdag.

 

Ett värnlöst litet stycke

och en rytande tiger. En bimbo och en talangfull tjej med skinn på näsan. En dåre och en idealist. En levnadskonstnär och en brud som ibland behöver en smäll på käften(för att inse att hon inte är sämst och har det värst) och ganska ofta en kram.  En karaktär som drar i mig. Hon vill ut nu.

Hon har gått i flera veckor och sneglat på mig, ropat försiktigt. Gormat åt mig. Hon vill att jag ska se henne. Beskriva henne. Leka med henne. Hon vill att jag ska bry mig. Att vi ska rå om henne.

Snart säger jag. Strax. Jag kommer. Vänta lite. Jag måste bara tänka. På dig. Vad har du för historia? Jag måste veta det. Först. Innan allt.Vad vill du? Vad behöver du? Vad är ditt mål och dina drömmar? Och vad kan jag göra för att allt ska bli bra? Vad ska jag fixa så att din historia blir perfekt? Hemsk. Minnesvärd.Magisk rent av. Snart…

Hon är på väg ut från pappret och in i fantasin. Nea. En bimbo och en raring och en häxa med skinn på näsan och vassa armbågar som är precis så där envis och underbar och dum och smart och orädd som bara riktigt bra karaktärer är. Mångfasetterad och ingen schablon. Någon som känns på riktigt.

En som alla kan hata. Och älska.

En huvudkaraktär.