Kategoriarkiv: Eldbunden

Vad är en helg på Bokmässan?

Alldeles utmattande och jätterolig och alldeles, alldeles underbar. Faktiskt. Något sånt. Det är en vecka sedan nu, nästan. Jag kom hem i söndags. Sent. Tågstrul. Utmattad. Trött som jag vet inte vad. Mitt i natten och med en barnvaktande Särbo i soffan och vaket barn som vägrade somna innan jag kom hem. Ringde min chef och begärde ledigt på grund av sömnbrist. Klockan två på morgonen. Väldigt sent. Jag var dödstrött och det visade sig hålla i sig i ca en vecka. Precis som förra året. BOKSMÄLLA. Japp.

På Bokmässan i Göteborg hände iallafall väldigt roliga saker. Mina böcker sålde bra, tack till alla som var förbi och både köpte och visade intresse för Eldbunden serien i Mörkersdotters monter.  Det var kul och vi gör om  det nästa år. Absolut. Då kanske det finns en ny titel också. Fast jag lovar inget. Jag är trots allt lat.

Jag träffade många spännande och roliga människor. Åt på massa bra ställen och fikade på några nya pärlor som jag kommer återkomma till(inte i det här inlägget då men väl nästa års mässa för de hade riktigt gott kaffe och det ska man aldrig underskatta).

Jag skakade tass med människor jag aldrig hälsat på förr(händer ett par gånger varje mässa, vad vore mässan utan de nya möten som faktiskt nästan är lika roliga som de man möter för andra gången?) och återbekantade mig med gamla och mer kända mer människor från förr.

Summa summarum. I år satt Boksmällan hårdare än förra året. Boksmälla – utmattning och trötthet efter Bokmässan.(Ett vedertaget begrepp som alla brukar drabbas av tydligen). Dessutom fick jag min beskärda del av den så kallade Mässpesten. Jag blev sjuk på riktigt efteråt. Inte före som förra året och inte under själva mässan som första året jag var där utan då måndag till torsdag efter mässan i år. Jag är dessutom fortfarande trött MEN skulle göra allt en gång till för att det var så roligt.

Bokmässan lyfter inspirationen flera meter. Man blir peppad på att få ut en ny titel trots allt. Så… Nästa vecka har mitt manus och jag redigeringsdejt.Dejter. Massor av dem. Hela veckan faktiskt. Hårt jobb. Men klart ska det bli.

Bilder.

 

Annonser

Årets höjdpunkt

närmar sig med stormsteg. Årets litterära sådana då för hittills i år har mitt liv varit fullt med roligt. Dock inte med fokus på varken böcker eller skrivande eller ens bokmässor. Men nu kommer den snart alltså. Jag pratar Bokmässa. I Göteborg. Det roligaste på året för oss som skriver. Delvis kanske beroende på att många av oss sitter uppslukade framför skärmar och redigeringsprogram stor tid av året och bara pratar med alla skrivarvänner online. På Bok och Bibliotek kan man äntligen träffas och käka ihop eller bara ta en kaffe eller få ett signerat ex av just den där boken man pratat så mycket om att vederbörande skriver just nu. Det är fantastiskt faktiskt.

Jag åker i år ner med min senaste bok Stjärnvind och ett fritt sinne. Jag har inte haft tid att riktigt fokusera på mässan i år. Det har nästan gått ett helt år sen förra gången och tiden har bara runnit på med allt vad det innebär i dagtidsjobb, manusskrivning och livet i övrigt. Bara för en vecka sedan flyttade min före detta ut ur vårt gemensamma hus och jag har haft fullt upp med bankpapper, försäkringar och nyskaffande av möbler. Tiden har gått åt till att sitta i telefonköer(har fan svart bälte i att köa med en lur fastklämd mot axeln vid det här laget) och att ordna med papper till övertagande av abonnemang och liknande. Och nu är det nära. Jag hoppas jag kommer få en rolig mässa och med tanke på vad jag har inbokat rean nu så känns det som jag kommer få det. Hoppas ni hittar dit för det är verkligen en upplevelse oavsett om man skriver eller inte. För en boknörd som mig (och många andra) kan det vara lätt överväldigande att stå i samma lokal som tusentals andra böcker och hundratals andra författare. Ungarna har redan försett mig med en boklista och om de får som de vill kommer jag tillbringa stor del av mässan med att köa i signeringsköer och försöka ta kort av författare de gillar. Men det känns skönt att vi delar det intresset, för det kunde ju vara värre.

Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska packa. För det måste man ju. Sen skulle jag försöka klä ut mig till en karaktär i sista boken. Undrar om Tradera har några änglavingar(ca sex meter breda) relativt billigt ?? Borde de ju kunna ha i lager tycker man .. 😉

Den som lever får se. I värsta fall(Om Tradera har slut på sitt lager vingar ) får jag rota reda på mitt diadem som jag hade förra året(se bild ovan) och proppa det fullt med blommor. Det funkar ju också, dessutom är det lättare att smälta in med blommor och enklare att manövrera sig fram med blommor än med vingspann på sex meter för att inte tala om hur mycket fjädrar ruggar. Som sagt …

Ha det gott.

 

Ibland vaknar man och solen

lyser och fåglarna kvittrar och livet känns så där superbra och perfekt och peachy som det bara kan vara. Ibland (som idag då) vaknar man med en centimeter snö och mulen himmel och man är inte så där supersugen på att göra någonting förutom att ligga kvar i sängen. Men så kan man inte det för man har barn och hus och någon måste mata alla katterna och dammsugaren är full och kaffet kokar sig inte självt. Utan kaffe kan man inte leva. Hungriga barn är inte heller roligt.Och så bara gör man det. Går upp alltså.

Och så går halva dagen och så gör man allt som man måste och man är sjukt trött och grinig och så loggar man in på datorn och så kommer det här- http://kim-m-kimselius.blogspot.se/2016/04/boktips-eldbunden-av-ylva-lee-lindell.html

Kim M. Kimselius är en fantastisk kvinna med alla böcker hon skrivit och alla tips och skrivråd hon delar med sig av. Jag är så glad att hon gillade min Eldbunden.

Och då är man bara stolleglad över att dagen blev väldigt bra ändå. Strålar som en sol just nu faktiskt.

Ni vet när molnen skingras. Plötsligt händer det liksom.

Nu ska jag skutta vidare på mina rosa moln. Ses.

ps: Snart kommer en ny intervju här. Eva Holmquist släpper två nya titlar i Maj. Jag har pratat fantasy och noveller VS romaner med henne. Missa inte det …

Smålit

Godmorgon. Tisdag. Morgontrött. Jag undrar hur det gick till NÄR jag blev en morgontrött människa? Innan jag fick barn var jag alltid pigg långt innan solen gick upp. Hade inga problem med att gå upp mitt i nätterna för att plugga eller jobba. Fast å andra sidan sov jag mer på dagarna då också. Kanske är det därför. För lite middagslurar.

Iallafall- Smålit. I Lördags var jag iväg till Jönköping och deras första år med Smålit. Smålands litteratur festival. I Spira kulturhus.  Jag hade anmält mig för att det verkade kul och jag ville iväg på någonting. Träffa lite folk, prata böcker och läsande och bara ha det trevligt.

Dagen började med ett storartat pladaskfall på garageuppfarten. Inte ett sånt där ramlande som man reser sig ifrån och kollar ifall någon såg, utan ett där man ligger kvar och undrar om alla kroppsdelar fortfarande är hela. Länge. Om ni undrat vad författare och skribenter menar med att man ”ser stjärnor” så var det nu. När det värsta hade gått över kravlade jag upp i bilen och Särbon tyckte nog att det var bäst att han körde. Off we went. I tre kilometer. Sen tändes motorlampan på bilen. Tanken om att ge upp och att det här inte var varken min dag eller min mässa etablerade sig då kan jag säga. Vi vände och lyckades på ett mirakulöst sätt faktiskt hitta en kompis som var vaken  åtta en lördagsmorgon och som visade sig ha en bli att låna ut över dagen. Tacksamhetstankar till honom kan jag väl säga. En och en halv timme senare parkerade vi i Jönköping.Vi haltade ut(jag) och fick ordning på montern. Sen rullade dagen på. Det var en rolig mässa. Massa uppträden. Roligt folk. Lite bekanta ansikten. Jag sålde böcker och pratade med läsare. En bra dag. Det gör vi om nästa år, utan ramlandet och bilstrulet. Bilen funkar igen och svanskotan ömmar som det inte fanns någon morgondag men helgen och Smålit var bra iallafall.

 

En sån där nyårskrönika ni vet

Ja, jag har inte så mycket att säga om det gångna året. Det har varit mycket elände och sjuka. Jag har försökt få en bok färdig. Mot alla odds inklusive min egen kropp som motarbetat mig men det gick bra trots allt. Lite fina stunder har det trots allt detta blivit. Mycket nya upplevelser. Många nya bekantskaper. Mycket jag upplevde för första gången i år som jag vill göra igen 2016. Ett utvecklande år som kommer göra 2016 till ett av de bättre åren. Efter lågvattenmärket 2015(med vissa undantag) kan det nämligen bara bli bättre har jag konstaterat.

Januari började med att jag gick in i någon form av depression och att jag blev singel. Jag var så trött och ledsen att jag bara ville ligga ner i soffan, gråta och se på tv och sova. Jag var så trött att jag kunde sova 14 timmar om dygnet. Jag började ana oro när jag sovit mig igenom en hel helg. Läkaren jag besökte förklarade att hjärnan var trött. Jag var hjärntrött. Nästan utbränd. ”Om du inte lugnar ner dig nu och börjar vila så är jag tvungen att sjukskriva dig” På allt som är dyrt och heligt lovade jag. Jag skulle ta det lugnt.

Februari. Det var så satans mörk i Februari och Alla hjärtans dag var bara jobbig och livet var mörkt och eländigt och jag var trött. Februari tog väl priset med allt tror jag. Priset i Tröttaste månad, Tristaste väder och Misserablaste känslostatus. Typ allt.

Mars. Nu börjar det ljusna. Bilen går sönder. Någonting(fråga mig inte,jag kan lika mycket om bilar som min katt kan om att laga tre rätters middag) som gör att servon fungerar går sönder. Bilen går plötsligt bara att svänga om jag och barnen samtidigt hänger oss i ratten. Med andra ord dax för en ny bil. Sagt och gjort. En fin bil och ett billån. Typ. En lila Golf mot en brandkårsröd Hyundai. Mitt lokalsinne lade dessutom in sitt veto och tvingade mig att köpa en GPS. Så jag lär mig att hitta någon gång. Japp. Jag fick göra HLR på plånboken men så är det ibland.

 

Efter detta fick jag och mina böcker göra en liten visit på Västerviks bibliotek. En kväll med många skratt och där jag fick tillfälle att berätta om hur och varför jag skriver. En väldigt trevlig tillställning. Och alla filialer till Västerviks bibliotek köpte då dessutom in både Eldbunden och Skogsblod till sina bibliotek. En fin och givande kväll på alla sätt.

2015-03-09 15.24.36

Och dessutom den här månaden jag blev invald som medlem i Sveriges författarförbund! Fantastiskt roligt.2015-03-16 14.52.22

April. April är en ljus månad. Många fina recensioner på mina böcker trillar in. Vi tänder många brasor och vi grillar korv i kakelugnen. Solen verkar vara tillbaka och mitt humör går uppåt. Solen gör att tröttheten blir mindre. Jag mår bättre igen. Eller lite bättre. Minsta tjejen börjar få okontrollerbara problem i skolan. Vi kopplas in på utredning. Bokstavskombination tror vi. Utredningen tar en jävla tid(den är fortfarande inte avslutad ska jag väl tillägga, sånt här tar tid. Förbannat lång tid).

 

Maj. I Maj verkar äntligen året 2015 ta fart igen. Alla är på gång så att säga. Mitt singelliv är öken men allt annat går bättre än på länge. Att vara singel och ha två barn och ett hus och försöka räcka till för alla när man själv inte mår riktigt bra är grymt överskattat för att inte säga nästan omöjligt. Så … Påsken kommer och en ny korsett hittar hem 🙂 Jag redigerar mitt tredje manus i min serie, boken Stjärnvind. Redigeringen går knackigt, väldigt knackigt. Jag tycker allt jag skriver är dåligt. Jag är trött på allt i perioder. Fast det går framåt om än långsamt… Äppelträdet vi köpte förra året slår ut. Gräset växer. Tiden går..Min dotter hittar Eldbunden i Frida tidningen. Bästa sommarboken 2014. Ett år försent men bättre sent än aldrig liksom.

Juni.I Juni tar jag och bilen en sväng ner till Ljungby och Andra världar och deras bokmässa. En tillställning på ett par timmar med många trevliga möten med bla förlagskollegor och folk i FantastikSverige. Jätteroligt och välbehövligt och jag sålde faktiskt mycket mer böcker än vad jag hade trott. Dessutom fick jag chansen att träffa läsare och det är alltid väldigt roligt.  Jag blir medlem i Författarcentrum och hoppas få uppdrag från skolor med bland annat skrivarprat. Min stora tjeja fyller tolv år. Tonåring nästa år, hur gick tiden så fort? Solen är här. Jag och tjejerna räknar ner till semestern. Tröttheten är nästan borta. Visst kommer den i perioder men det är mycket, mycket bättre bara jag lär mig att pausa och vila. Om jag jobbar och är på benen hela dagen måste jag vila när jag kommer hem. Sova länge. Vila längre än jag är van vid. Det är ju det där med full fart som tagit mig nästan ända in i kaklet. Och nu får jag vila för att få bort det. Inte stressa.

Den här månaden börjar också planeringen inför vår teaterförenings historiska stadsvandringar. Jag engagerar mina barn och de tar med sig några kompisar. Vi börjar träffas och skissar lite på vad de ska göra. Vi har roligt. Juni är en fin månad. Odramatisk.

Juli. Semester. Sällan har en semester varit mer efterlängtad. Vi åker bort. Tar små turer. Fikar mycket. Åker till Kalmar och strosar på slottet. Jag träffar vänner och dricker vin. Redigerar manus. Njuter av solen och tyvärr sitter vi också mycket inne i regnet och kylan. Semestervärmen utebli ganska mycket. Det är nog en av de få år kakelugnen gått varm mitt i sommaren. Fast en bra månad. Vi repar mycket teater. Vi tragglar repliker hemma och vi spenderar mycket tid med klädprovningar och scenbyten. I slutet av månaden fyller min lilla sexåring sju år också. Barnkalas och godis upp till öronen. Och efter det kör jobbet strax igång igen. Semester gick för fort. Fast….

Augusti. Premiär för vår tvåveckors långa föreställning(vi kör allt på raken nästan och vi har hur kul som helst fast det är jobbigt) Historiska vandringar på Vimmerbys gator och torg. Jag spelar en hustru som vill åka till Amerikat(det förlovade landet i 1800 talets svältande Sverige) och varje föreställning är utsåld. Ungarna gör suveräna tolkningar som tiggande barn och bråkande ungar. Jag är så glad att jag trots en viss tvekan valde att engagera hela familjen i det här. I Augusti har jag lite mer semester. Skrivarsemester. På Fårö. Jag åkte över till Gotland och Fårö för första gången i mitt liv och den upplevelsen satte sig i hjärtat med en gång. Sällan har jag haft så trevligt, redigerat så mycket eller skrattat så länge som när jag tillbringade tre dagar på Fårö i glada kollegors sällskap. En upplevelse utöver det vanliga och jag har längtat tillbaka sen jag åkte därifrån. 2016 är jag där hela veckan och drar fötterna genom sanden på stranden och skriver på mitt nästa manus. Jag längtar.

September. Den förlovade september månaden bjuder som vanligt på Bokmässa, att jag blir äldre och att jag …Jag är inte singel längre. Jag är upptagen. Och jag är glad igen. Och livet leker. Och allt(orealistiskt om allt bara vore rosenblad och champagne men det är fan nära iallafall) känns bra..Tröttheten kommer och går men jag börjar vänja mig. Jag kan inte ha koll på allt. Jag är bara människa. En trettiofyra år gammal människa som börjar förstå hur livet faktiskt kan vara. Och ibland är det underbart. Förutom Bokmässan och att jag blev äldre innefattade September en väldigt fin weekend i en större stad ihop med en människa som är väldigt viktig för mig. En människa jag älskar. Ungarna och jag åkte också iväg på spontan shopping och ja..Vi shoppade helt enkelt. Tiden rusade iväg. Bok nummer tre började bli klar. Eldbunden sålde slut precis dagarna innan bokmässan och allt flöt på.

Oktober. Hösten kom. Min syster fyllde år som den våg hon är. Jag blev kontaktad av en folkhögskola för en föreläsning. Jag redigerade för fullt. Omslaget till Stjärnvind började bli färdigt. Jag började få tillbaka mitt närminne(stress gör underliga saker med hjärnan och närminnet som försvann någon gång i början av 2014, vilket resulterade i att jag i nästan ett år varit tvungen att skriva ner allt jag ville komma ihåg längre än fem minuter, var nu på väg tillbaka. Underbart skönt. Oktober ägnades annars åt planering inför det som komma skulle. Bok, bok och bok. Testläsarna var nöjda med manuset och jag finslipade det sista. Jag läste många bra böcker. Upptäckte många nya, fina författare och slappade. Hösttröttheten kom tillbaka, förkylningarna blev aldrig riktigt bra. Sommarens pigghet var långt borta igen. Vi installerade en värmepump i huset. Vi åkte ånglok. Lite familjestrul(det är det väl alltid tycker jag) smolkade bägaren igen men det gick över. Lite fest, lite allvar. En ok månad.

November. Nu börjar året hinna ikapp en. Jag sket i julstressen och slappade mycket. Köpte julklappar pö om pö. Mös i soffan. Skickade in mitt manus till förlaget. Väntade spänt. Anmälde mig till en julmarknad i stan. Dubbelkollade text. Teatergänget åkte på teaterresa och såg en bra pjäs. Vi tränade inför julvandringar på stan med ungarna(jäkla duktiga ungar vi har i den här stan måste jag säga. Värsta proffsen) Funderade på framtiden. Längtade efter julledighet(rekordtidigt jo..) Såg många bra tv- serier bla Scandal och Blacklist som jag nästintill inte kunde slita mig ifrån alls. Beroendeframkallande. Var på ett väldigt roligt författarbesök på mellanstadiet på en skola. Vi åkte bort en helg till landet och ungarna tovade ull medans vi skötte markservicen för de som var mitt i fårslakten(vi försökte iallafall)

Förkylningarna fortsatte hela månaden och jag kurerade med ingefära och apelsiner i mängd.

December. Den avslutande månaden. Den här månaden som vi är i slutet av nu. Jag var på julmarknad. Många böcker gick åt och jag träffade många läsare. Min stora tolvåring var skolans Lucia(stolthetstårar hos modern då dottern skred så genomförkyld hon var genom gympasalen och var så där fin som hon bara kan vara) Ungarna och vi gick som karaktärer på stan förste och fjärde advent och skrämde slag och roade folk så gott vi kunde. Ungarna avslutade teateråret på Kulturskolan med varsin pjäs(och fick blommor så klart) Min bok släpptes på julafton. Stjärnvind.Jag jagade paket långt innan det(Postnord verkade ha skickat det fram och tillbaka i flera veckor osäkra på var de skulle lämna av det). Jag sålde slut på de första 40 exen på bara två dagar. Fler böcker kom hem dagen innan julafton. Underbart. Julen har gått (som resten av året nu när jag tittar tillbaka på det) i lugnets tecken. Vilat mycket, ätit mycket och gjort godis och sett på massor av tv. Läst mycket. Umgåtts mycket och bara varit. Nyår är inte här ännu men då ska jag och min Särbo iväg. Till Polen. Bara njuta och umgås och ta en dag i taget. Ta hand om varandra. Om det är något jag lärt mig av just 2015 är det att man måste vara rädd om det man har för man vet aldrig hur länge man har det. När vi drämde rakt in i den där nattsvarta separationen(som igen av oss egentligen ville ha fast vi verkade vara för tjurskalliga och ledsna för att säga till varandra) i Januari/Februari var jag så ledsen att jag visste inte var jag skulle ta vägen. När vi på något mirakulöst sätt hittade tillbaka till varandra på hösten så vet iallafall jag vad jag inte vill sakna igen. Vad jag inte kan vara utan. Och jag hoppas att jag vet vad jag ska göra för att det inte ska hända igen. Tid. Alla behöver tid. Med varandra och ifrån varandra. Shit vad djupt det blev nu då… Bilder!!

Ps: Trots att jag vet att det kommer smälta bort inom kort njuter jag av att det snöar med stora, tunga flingor just idag. Älskar snö.

 

Det här var min årskrönika 2015. Omfattande och massiv fast ändå nyttig. Iallafall för mig. 2015 var ett deppigt år. Fast samtidigt utvecklande(och vissa saker är underbart att ha varit med om, de roliga sakerna alltså) och det är väl utveckling man vill ha. Ser fram emot ett 2016 som är bättre. Stabilare och fyllt av roliga händelser.

Ha ett fortsatt fint 2015 och ett gott nytt 2016 allihop!

Julmarknaden som värmde ända in i hjärtat.

Nu är vi redan i mitten av december och jag förstår knappt var tiden tar vägen. Det går så fort. Jag var på julmarknad i helgen och jag tänkte lämna en lite rapport om detta spektakel. Marknaden vi pratar om är alltså Näs julmarknad på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Jag var där förra året också och trivdes och återvände i år.

Förra året satt jag och en kollega tillsammans men i år var jag solo. Så här efter ett år i en julmarknadsmonter kändes det lite som om man var hemma. Alla utställare hälsade glatt och man hade mycket att prata om när det inte folk cirkulerade vid montrarna. Trevlig stämning och massa folk fanns det gott om och jag sålde faktiskt riktigt bra trots att jag bara hade med mig del två i min bokserie. Många besökare efterfrågade del tre och jag fick dela ut vykort med info om min kommande trea till ungdomar och föräldrar som inte visste vad deras yngre ville ha i julklapp. Det kändes bra att vara där och visa upp sig och prata böcker med folk. Det är väl delvis därför man åker ut tänker jag. För att visa att man finns och för att berätta för folk vad man gör. Bokförsäljningen är oftast inte jättestor även om jag med råge fick ihop till monterhyran i år(också förra året gick väldigt bra med tanke på mina låga förväntningar).

Jag hade trevligt och under de två dagar jag var där fick dessutom ihop en grundidé till en ny grej jag burit omkring på ett tag. Den går under arbetsnamnet ”Efter Ellen” och jag ger mig med detta projekt in i en helt ny genre. Det kan bli en spännande resa kan jag tro.

Jag fick dessutom med mig lite fin lokalproducerad glögg och julgodis hem(bevare mig väl vad mycket härligt och gott man kan hitta när 30:talet småländska matutställare samlas på ett ställe säger jag bara)

En bra helg som påbörjades med att min montergrannes dotter kom och köpte Skogsblod och berättade att hon hållit föredrag (ämnet var världens bästa bok!!) om Eldbunden i sin skola och rekommenderat den till alla hon kände.

Helgen blev  inte sämre mot slutet heller(snarare ännu bättre) när min lärare från första klass kom och köpte en bok hon också. ”Jag sa ju att du skulle bli författare när du blev stor!” sa hon och skrattade. Jag grinade lite i smyg då. Det kändes ända in i hjärtat på något sätt. Att folk trott på en och att de säger det. Det är stort.

Nehe, innan hon författarinnan tar till lipen får ni titta på bilder.

En superbra helg!

Ha en fin vecka allihop!

 

Stjärnvind är klar..jag är helt färdig..

God Lördag på er. Sitter här framför datorn och surfar runt. Tänker och njuter av lugnet. Barnen kollar tv och surfplattor. Kaffet är starkt. Det blåser runt husknutarna. Någon har ätit klementiner och slängt i kaminen så det luktar bränd jul i hela huset. Livet är gott.

Igår granskade jag mitt manus, mitt satta manus, en sista gång. Igår kväll skickades det till tryckeriet. Jag är glad och förväntansfull. Förhandsbeställningarna börjar trilla in. Frågorna också : Han dog väl inte? Du behöll väl henne? Vem var det som vann till slut? Jag ler och säger- läs den, den är bra och de svarar – När kommer den? Snart va? och jag nickar. Snart, alldeles snart..

Stjärnvind är planerad att släppas till December och med all tur i världen kanske det går men tryckerierna har massor att göra så jag kan bara hoppas. Och håla tummarna. Hårt. Min tredje bok. Det hade jag inte trott när jag slet med mitt första manus 2012 och 2013. Det känns stort och jag är glad. Ödmjuk och lycklig. Men långt ifrån klar. Med skrivandet alltså. Serien om Mindra och Delhad är avslutad men det kryper ändå i skrivartarmen redan nu. Jag hade beslutat att ta en paus nu. Inte skriva något på länge. Bara tänka och strukturera och låta saker bero. Men så kommer dem, karaktärerna. Sliter i mig och pockar på uppmärksamhet och bara så där utan att jag kan styra över det är processen igång igen. Planeringen, karaktärerna, miljöerna…Sånt är livet. Älskar det.

Men först, innan jag sätter pennan i det nya planeringsblocket ska jag njuta av det här boksläppet och julen och andas och njuta lite av att jag äntligen är klar. Om jag håller tummarna riktigt hårt så ska Stjärnvind släppas till den 14 December. Snart kan ni förhandsboka på Adlibris och Bokus och på Mindie( Mörkersdottirs förlags hemsida)

Dark spooky passage through the forest

Vet du vilken sida du väljer när du blir tvungen? och har du egentligen valt den sidan själv eller är vägen redan utstakad för dig? 

Stjärnvind är tredje och avslutande delen i serien om Mindra och Delhad.

Den här karaktären trillade in igår under mitt lugna pepparkaksmys. Hon var väldigt övertygad om att jag kunde hjälpa henne. Vi får väl se vart det landar.

-tja, finns det sånt åt mig med? En mörkhårig tjej slänger sig bredvid mig i soffan, dänger en Sig sauer i soffbordet och snor åt sig pepparkakorna.
– Mmm, visst. Här. Du är ny. Vad gör du här?
Tjejen byter kanal och häller i sig glögg och knäpper upp bältet i jeansen.
– Jag är efterlyst och du ska hjälpa mig. Du är ju klar med de andra har jag hört.
-Ehh, jo. Typ..
-Bra, för jag har en del att berätta.. Finns det mer kakor ?

Verkar som jag precis fick något att sysselsätta mig med…