Kategoriarkiv: Mörkersdottirs förlag

Vad är en helg på Bokmässan?

Alldeles utmattande och jätterolig och alldeles, alldeles underbar. Faktiskt. Något sånt. Det är en vecka sedan nu, nästan. Jag kom hem i söndags. Sent. Tågstrul. Utmattad. Trött som jag vet inte vad. Mitt i natten och med en barnvaktande Särbo i soffan och vaket barn som vägrade somna innan jag kom hem. Ringde min chef och begärde ledigt på grund av sömnbrist. Klockan två på morgonen. Väldigt sent. Jag var dödstrött och det visade sig hålla i sig i ca en vecka. Precis som förra året. BOKSMÄLLA. Japp.

På Bokmässan i Göteborg hände iallafall väldigt roliga saker. Mina böcker sålde bra, tack till alla som var förbi och både köpte och visade intresse för Eldbunden serien i Mörkersdotters monter.  Det var kul och vi gör om  det nästa år. Absolut. Då kanske det finns en ny titel också. Fast jag lovar inget. Jag är trots allt lat.

Jag träffade många spännande och roliga människor. Åt på massa bra ställen och fikade på några nya pärlor som jag kommer återkomma till(inte i det här inlägget då men väl nästa års mässa för de hade riktigt gott kaffe och det ska man aldrig underskatta).

Jag skakade tass med människor jag aldrig hälsat på förr(händer ett par gånger varje mässa, vad vore mässan utan de nya möten som faktiskt nästan är lika roliga som de man möter för andra gången?) och återbekantade mig med gamla och mer kända mer människor från förr.

Summa summarum. I år satt Boksmällan hårdare än förra året. Boksmälla – utmattning och trötthet efter Bokmässan.(Ett vedertaget begrepp som alla brukar drabbas av tydligen). Dessutom fick jag min beskärda del av den så kallade Mässpesten. Jag blev sjuk på riktigt efteråt. Inte före som förra året och inte under själva mässan som första året jag var där utan då måndag till torsdag efter mässan i år. Jag är dessutom fortfarande trött MEN skulle göra allt en gång till för att det var så roligt.

Bokmässan lyfter inspirationen flera meter. Man blir peppad på att få ut en ny titel trots allt. Så… Nästa vecka har mitt manus och jag redigeringsdejt.Dejter. Massor av dem. Hela veckan faktiskt. Hårt jobb. Men klart ska det bli.

Bilder.

 

Annonser

Här har det varit tyst ett tag nu. Jag hinner inte riktigt med bloggen känner jag och jo, dåligt samvete kommer alltid som ett brev på posten när det inträffar. Men det händer  så mycket annat roligt nu. Jag skriver, renoverar och fixar med huset. Det är semestrar som ska planeras och barn som slutar mellanstadiet och börjar HÖG-stadiet(!!) och mitt i allt så ska man hinna blogga också. Tyvärr får den ofta stryka på foten är jag rädd. Men nu så.

I dagens inlägg intervjuar jag Marcus, tillika kollega på Mörkersdottir, om hans nya bok och vad hans planer är inför 2016.

 

I Niriat finns ett talesätt: Den niriska vinden fostrar, stiltjen dödar. Disa får lära sig ordens sanna innebörd då hon måste ta till drastiska metoder för att finna skogsherden Meindhal. Men hon riskerar att förlora sig själv på vägen. Elderim och hans vänner flyr den fruktade maghran och hamnar i Kareshöknens brännande hetta. Där tvingas Cal göra upp med sitt förflutna och Belmonne tillskansar sig en förmåga hon helst skulle vilja vara utan.
I det svarta blodet finns svar, men även förbannelse och Elderim faller allt djupare när det inre odjuret kallar. Är han villig att förråda sina vänner för att lära sig magierna?
Marcus Porträtt
1. Hur kom du på iden till den här bokserien egentligen?
Svar: Det är egentligen flera saker som har sammanfallit. Till det yttre kan Serahema Saporium synas som en standardberättelse med en föräldralös pojke som ska besegra den onde guden med ett magiskt svärd. Inte så spännande kanske. Vi har hört det förut. Det jag vill göra är att ta den klyschan, vrida den några varv och se vad som kommer ut i slutändan. Anpassa den till nordiska förhållanden och göra för klassisk svensk fantasy vad Ajvidhe Lindqvist har gjort för skräckgenren. Då jämför jag mig inte alls med honom men jag vill visa att man kan ta genren på allvar och att det går att skriva fantastikberättelser av världsklass även i Sverige. Det är mer gråskalor än svart och vitt och allt är inte vad man tror. Det allra första fröet såddes nog under lekar och dagdrömmar i min ungdom fast då visste jag det inte själv. Det var då mytologin började ta form och embryot till den episka delen av handlingen. Jag växte upp långt ute på landet i nordöstra Bohuslän, fjärran från fritidsgårdar så det var mycket upp till fantasin att förgylla dagarna. Under de sena tonåren hände sedan saker som fick en katalysatoreffekt. Jag upptäckte att jag hade fallenhet för att skriva, även om det dröjde ytterligare några år innan jag verkligen tog tag i det. Jag hade även bland annat en mäktig dröm där jag såg bokseriens episka slutstrid framför mig. Det lustiga är att jag har strukit den helt så den darlingen har jag verkligen dödat. En annan händelse var att min mor gick en healingkurs i tron att det var en slags massagekurs. Hon blev så begeistrad att hon släpade med mig och min storebror på samma kurs vilket har gjort oss alla rätt andligt flummiga i olika grad. Fast jag själv har ett ben i den verkligheten och den andra i logiskt ingenjörstänk och vetenskap vilket jag har stor nytta av i mitt skrivande. Låt oss säga att jag är nyfiket öppen för det mesta men även skeptisk emellanåt. Den andliga biten har jag tagit med in i Serahema där tankar om livet, döden och efterlivet spelar en viss roll.
På den kursen provade jag i vilket fall mitt livs första (och hittills enda) regression. Ett slags vägledd meditation där jag besökte ett tidigare liv. Jag såg mig själv i ett medeltida England där jag bodde med hustru och nyfödd son ute i skogen. Min bäste vän var förälskad i min fru och så svartsjuk att han dödade henne och stal vårt barn. Själv ägnade jag resten av mitt liv åt att söka hämnd och att försöka ta tillbaka min son. Det slutade inte bättre än att jag blev dödad av min egen son som uppfostrats att hata mig. Han knuffade mig utför ett stup och när jag låg där krossad och döende såg jag hur min före detta vän stod där uppe bredvid min son och de skrattade åt mig när mitt liv rann ur mig. Hårda bud med andra ord. Sant eller bara utlopp för min livliga fantasi? Spelar egentligen ingen roll, men upplevelsen gav mig den röda tråd jag saknat till min berättelse. Mitt namn då var Cal vilket en av mina karaktärer fått heta, fast det är en annan karaktär som råkar ut för det grymma ödet. Skillnaden är att han inte blir av med sitt barn men han glider ifrån sin dotter då han viger sitt liv till hämnden. De får en rätt trasslig relation kan man säga. Fadersmordet i sin tur råkar ytterligare en annan karaktär ut för. Jag har alltså portionerat ut min upplevelse till många olika karaktärer vilket ger berättelsen en tragisk botten som knyter ihop många livstrådar. Jag varvar sedan det episka med det vardagliga och både tragik och humor för att få karaktärer med djup i en spännande värld.
2. Varför skriver du just inom fantastiken?
Svar: För att jag har en så sjuhelvetes livlig fantasi förmodligen. Det finns inget annat alternativ och berättelserna kommer till mig hela tiden. Jag måste skriva dem. Jag lockas till det okända, att göra något fullständigt obegripligt trovärdigt. Att utforska vad det är som gör oss mänskliga, om det finns någon magi och hur långt min nyfikenhet kan ta mig. Jag förstår ärligt talat inte varför man inte skulle vilja läsa och skriva fantastik. Det utmanar hjärnan på ett helt annat sätt och som vi alla vet blir vi smartare av utmaningar. På sistone har jag börjat skriva lite sf-noveller och jag har även en del skräcknoveller och en skräckroman i olika stadier i byrålådan. Samtliga tre grenar av fantastiken har en stark dragningskraft på mig, möjligen med fördel fantasy.
nattlparen

observera att bilden till omslaget inte är riktigt färdigt ännu, därav den suddiga kvalitet. När allt är klart kommer det bli superbra.

3. Hur tycker du själv du har utvecklats som författare nu när du har tre böcker i bagaget och ett antal novellantologier? Vad har varit svårast? och vad har varit roligast?
Svar: Mitt första manusutkast, som ligger till grund för bok ett och två, var klart redan 2004 så jag har känt mig som författare i många långa ensamma år. Råmanus till hela bokserien (sex böcker) var klart 2013 och jag fick napp hos förlag 2014 så det har varit en lång resa som accelererat rejält de senaste två åren. Jag har hela tiden trott på mitt författarskap och min berättelse men det har varit frustrerande att veta att jag skriver i en smal genre som förlagen knappt vill ta i med tång, om man inte skriver barn-/ungdomsfantasy vilket jag inte gör. Det är vuxet med filosoferande över livets vara eller inte vara och med både sex och stundvis brutalt våld, för oss som inte längre går på mellan- eller högstadiet men fortfarande gillar fantastik. Jag vill bevisa att svenskar kan skriva episk fantasy av världsklass och inte bara barnböcker inom genren. Så det svåraste har nog varit att veta att jag har något som håller hög kvalitet men inte lyckas nå ut med det. Som tur är har det hänt grejer på förlagshimlen och små nischade förlag har växt fram, sprungna ur frustration hos andra författare och läsare av fantastik. Absolut roligast har varit att via mitt bokkontrakt komma i kontakt med andra författare, stå på bokmässan och vara med i tidningsartiklar, poddradio, radio och tv. Nu börjar folk förstå att det där skrivandet jag pratat om faktiskt är på allvar och att jag är en författare. Jag själv har vetat det i säkert tio-femton år.
Rent skrivtekniskt har jag också utvecklats under de här två åren som författare med bokkontrakt. Det är först nu som jag gått med i författargrupper på Facebook och det ger faktiskt en hel del matnyttigt att kunna stöta och blöta allt möjligt runt skrivandet. Så här i efterhand kan jag ångra att jag inte gjorde det tidigare och började bygga min författarplattform redan innan utgivning. Någon utbildning eller skrivarkurs har jag inte gått utan det är genom att analytiskt läsa kopiöst mycket och skriva, skriva och åter skriva som jag hittat mitt sätt att uttrycka mig. Sedan har jag under ett par års tid ägnat mig åt att skriva noveller vilket faktiskt utvecklat mig en del. Med en novell kan jag testa på nya grepp och ta ut svängarna mer än i mina romaner som ändå har vissa fasta regler att förhålla sig till inom den världen. Där kan jag även testa på nya genrer, utmana mig själv. Det är fantastiskt kul att släppa loss! Under 2015 kom jag med i hela 4 novellsamlingar med 5 noveller, där en rentav vann tredelat förstapris som bästa novell i tävlingen inför samlingen Bortom Portalen som släpptes den 29:e februari i år. Mitt musikaliska postapokalyptiska bidrag ”Sjung, kära syster” har fått mycket fin kritik och det gör mig glad då jag själv gillar den oerhört mycket. Så mycket att jag nog kommer skriva fler noveller eller rentav en roman på samma tema. Det som är allra roligast med att ha fått mitt bokkontrakt och framgångarna med novellerna är att jag träffar så många likasinnade. Att ha fått en stor fantastikfamilj där jag känner mig hemma.
De-rotlösa-thumbnail
4. Var får du inspirationen ifrån? och har du något bra tips till den som vill skriva fantasy?
Svar: Min inspiration kommer överallt ifrån. Mycket drömmar men även från böcker, film och spel eller urflippade diskussioner på jobbet eller med kompisar. Jag läser förutom fantastik en hel del faktaböcker, gärna om historia men även allt möjligt från överlevnadshandböcker till astronomi. Just nu leker jag med olika tankar kring tidsresor och rymdfärder och har även skrivit en feelgoodnovell som utspelar sig i rymden. Dessutom har jag långt skridna planer på vart jag vill ta min värld Serahema med en fristående uppföljarserie som kommer landa i ett slags dieselpunkigt äventyr. Vill man smaka på den världen kan man läsa min novell ”Schaktet” som är med i antologin ”Steampunksagor”. Novellen utspelar sig kanske hundra år före den serie jag har planerat och är alltså mer steampunkifierad.
Mitt tips för den som vill skriva fantastik är att fundera på vilka böcker som är dina favoriter och att sedan läsa om dem analytiskt och försöka förstå just vad det är som gör att du gillar dem så? Vilka tekniker använder författaren för att fånga ditt intresse, hur gestaltas karaktärerna, hur håller man liv i intrigen?
Börja sedan med noveller istället för en trilogi på tusentals sidor som jag gjorde. Det är inte samma sak som att skriva en roman men även där har berättelsen oftast en början, en mitt och ett slut och novellen är ett bra sätt att testa sig fram. Det vore trist att skriva femhundra sidor roman och sen köra fast och tröttna. Det blir helt enkelt mindre tungt att kasta en novell i papperskorgen. Å andra sidan är allt skrivande bra, även när du misslyckas. För mig funkade det bevisligen att skriva en bokserie men så har jag hållit på med den i femton-tjugo år också. Har du det tålamodet så kör på. Det finns mycket sanning i påståendet att det tar 10.000 timmar att bli riktigt bra på någonting men sätt upp mindre mål så har du roligare på vägen. Gå med i en skrivarcirkel och författargrupper på Facebook eller liknande. Hitta likasinnade som du kan bolla dina manus med. Gå en skrivarkurs. Gå med i fandom och lär känna andra som älskar fantastik, både författare och läsare.
Man måste inte vara originell, även om det hjälper, för det finns redan så mycket skrivet att risken alltid finns att någon säger ”Det där har redan författare x skrivit om”. Misströsta då inte utan se istället till att göra berättelsen till din. Om du vill skriva om något som redan har gjorts så försök hitta en ny vinkel. Vill du skriva en ny Star Wars så skriv den ur Chewbaccas eller en stormtroopers perspektiv, släng in några transsexuella rymdpirater och en nitisk intergalaktisk skatteindrivare i potten, så får du se vad som ramlar ut. Lek, våga prova, göra fel och prova igen.
marcusrotlösa
5. Vad har du för planer för övrigt under året?
Svar: Först och främst så släpps snart den tredje delen i min Serahema-serie hos Mörkersdottir förlag. Den heter Nattlöpare och i och med den är hälften av serien publicerad. Jag är förbaskat nöjd med den och det ska bli kul att se hur boken tas emot. Nu har karaktärerna fått tid på sig att utvecklas lite mer och relationerna skaver lite sådär gott som det gör när man umgåtts länge. När världen därtill barkar åt helvete så är det som bäddat för konflikter och drama. Till mångas glädje får dessutom Belmonne betydligt mer utrymme.
Jag har även ett andra projekt på gång, ett välgörenhetsprojekt. Tillsammans med en grupp välvilliga individer håller jag på att ideellt ta fram en urban fantasy för barn och ungdom. Jag kallar initiativet för Fantastikhjälpen och man kan läsa mer på vår hemsida:
Pengarna vi drar in på boken kommer att gå till Läkare utan gränser och jag har en mustig story som Trollhätte-/Vänersborgssregionens turistbyrå borde bli våta i brallan av. Faktum är att jag under min research samlat på mig så mycket material att vi talar om en hel bokserie på åtminstone ett par-tre böcker. I den här första boken får vi en gång för alla får svar på varifrån Trollhättan fått sitt namn och vad det egentligen är som har tagit över vattentornet. Och vem det är som knycker strumpor. När jag närmar mig en publicering av boken pratar jag gärna mer om själva storyn.
I övrigt kan man under året träffa mig på signering och release av Nattlöpare (kolla in min hemsida http://www.marcusolausson.com för uppdatering om datum). Den 18-19 juni dyker jag upp på Swecon/Fantastika i Stockholm (jag missar dessvärre fredagen den 17e för då spelar Iron Maiden på Ullevi). Och självklart kommer jag till Bok & Bibliotek i Göteborg i slutet av september. Jag ser fram emot ett spännande år där jag får träffa både nya och gamla läsare.

Hur det sakta växer

för det gör det ska man veta. Boken alltså. Det manus jag just nu kallar Efter Ellen växer i snitt med femhundra, sexhundra ord i veckan. Man tycker inte att det är så mycket. Inte ens tusen ord i veckan faktiskt. Men så går veckorna, intrigen växer, hundra plussas på hundra flera dagar i sträck. Plötsligt står man där med 13 000 ord.

Det var hela anledningen till den här 100 utmaningen jag började med(har nog nämnt den förr men 100 ord om dagen till jag är klar med ett grovmanus. Färdigt tills midsommar och perfekt att redigera på Författarveckan på Fårö var planen).

Nu har jag iallafall 13 000 st ord. Det känns skitbra. Jag vet att jag har svårt att komma igång. Det är mycket annat som måste göras men nu har jag börjat och nu är det bara att fortsätta. Faktum är att jag börjar bli lite sugen på att ta reda på vad som egentligen händer med Nea, tjejen med det fantastiska närminnet och med Oscar, killen som går och blir dödad och Organisationen som är satta att bevaka dem. Vad och varför och till vilket syfte. Dessutom kan jag inte backa nu. Gotlandsbåten är bokad och betald och något måste jag ha att jobba med en hel vecka på Gotland. There for måste jag bli klar. Jupp.

Fast jag ska ta en liiiten paus någon gång i April och spana efter min författar kollegas bok såklart. Det borde ni också göra faktiskt. Marcus Olausson släpper sin tredje bok på Mörkersdottir förlag- Nattlöparen. Den tredje boken om hans fantasyvärld Serahema.

Jag har inte skrivit mitt sista ord om det, jag lovar. Tills dess- ha en trevlig Söndag.

 

 

 

En sån där nyårskrönika ni vet

Ja, jag har inte så mycket att säga om det gångna året. Det har varit mycket elände och sjuka. Jag har försökt få en bok färdig. Mot alla odds inklusive min egen kropp som motarbetat mig men det gick bra trots allt. Lite fina stunder har det trots allt detta blivit. Mycket nya upplevelser. Många nya bekantskaper. Mycket jag upplevde för första gången i år som jag vill göra igen 2016. Ett utvecklande år som kommer göra 2016 till ett av de bättre åren. Efter lågvattenmärket 2015(med vissa undantag) kan det nämligen bara bli bättre har jag konstaterat.

Januari började med att jag gick in i någon form av depression och att jag blev singel. Jag var så trött och ledsen att jag bara ville ligga ner i soffan, gråta och se på tv och sova. Jag var så trött att jag kunde sova 14 timmar om dygnet. Jag började ana oro när jag sovit mig igenom en hel helg. Läkaren jag besökte förklarade att hjärnan var trött. Jag var hjärntrött. Nästan utbränd. ”Om du inte lugnar ner dig nu och börjar vila så är jag tvungen att sjukskriva dig” På allt som är dyrt och heligt lovade jag. Jag skulle ta det lugnt.

Februari. Det var så satans mörk i Februari och Alla hjärtans dag var bara jobbig och livet var mörkt och eländigt och jag var trött. Februari tog väl priset med allt tror jag. Priset i Tröttaste månad, Tristaste väder och Misserablaste känslostatus. Typ allt.

Mars. Nu börjar det ljusna. Bilen går sönder. Någonting(fråga mig inte,jag kan lika mycket om bilar som min katt kan om att laga tre rätters middag) som gör att servon fungerar går sönder. Bilen går plötsligt bara att svänga om jag och barnen samtidigt hänger oss i ratten. Med andra ord dax för en ny bil. Sagt och gjort. En fin bil och ett billån. Typ. En lila Golf mot en brandkårsröd Hyundai. Mitt lokalsinne lade dessutom in sitt veto och tvingade mig att köpa en GPS. Så jag lär mig att hitta någon gång. Japp. Jag fick göra HLR på plånboken men så är det ibland.

 

Efter detta fick jag och mina böcker göra en liten visit på Västerviks bibliotek. En kväll med många skratt och där jag fick tillfälle att berätta om hur och varför jag skriver. En väldigt trevlig tillställning. Och alla filialer till Västerviks bibliotek köpte då dessutom in både Eldbunden och Skogsblod till sina bibliotek. En fin och givande kväll på alla sätt.

2015-03-09 15.24.36

Och dessutom den här månaden jag blev invald som medlem i Sveriges författarförbund! Fantastiskt roligt.2015-03-16 14.52.22

April. April är en ljus månad. Många fina recensioner på mina böcker trillar in. Vi tänder många brasor och vi grillar korv i kakelugnen. Solen verkar vara tillbaka och mitt humör går uppåt. Solen gör att tröttheten blir mindre. Jag mår bättre igen. Eller lite bättre. Minsta tjejen börjar få okontrollerbara problem i skolan. Vi kopplas in på utredning. Bokstavskombination tror vi. Utredningen tar en jävla tid(den är fortfarande inte avslutad ska jag väl tillägga, sånt här tar tid. Förbannat lång tid).

 

Maj. I Maj verkar äntligen året 2015 ta fart igen. Alla är på gång så att säga. Mitt singelliv är öken men allt annat går bättre än på länge. Att vara singel och ha två barn och ett hus och försöka räcka till för alla när man själv inte mår riktigt bra är grymt överskattat för att inte säga nästan omöjligt. Så … Påsken kommer och en ny korsett hittar hem 🙂 Jag redigerar mitt tredje manus i min serie, boken Stjärnvind. Redigeringen går knackigt, väldigt knackigt. Jag tycker allt jag skriver är dåligt. Jag är trött på allt i perioder. Fast det går framåt om än långsamt… Äppelträdet vi köpte förra året slår ut. Gräset växer. Tiden går..Min dotter hittar Eldbunden i Frida tidningen. Bästa sommarboken 2014. Ett år försent men bättre sent än aldrig liksom.

Juni.I Juni tar jag och bilen en sväng ner till Ljungby och Andra världar och deras bokmässa. En tillställning på ett par timmar med många trevliga möten med bla förlagskollegor och folk i FantastikSverige. Jätteroligt och välbehövligt och jag sålde faktiskt mycket mer böcker än vad jag hade trott. Dessutom fick jag chansen att träffa läsare och det är alltid väldigt roligt.  Jag blir medlem i Författarcentrum och hoppas få uppdrag från skolor med bland annat skrivarprat. Min stora tjeja fyller tolv år. Tonåring nästa år, hur gick tiden så fort? Solen är här. Jag och tjejerna räknar ner till semestern. Tröttheten är nästan borta. Visst kommer den i perioder men det är mycket, mycket bättre bara jag lär mig att pausa och vila. Om jag jobbar och är på benen hela dagen måste jag vila när jag kommer hem. Sova länge. Vila längre än jag är van vid. Det är ju det där med full fart som tagit mig nästan ända in i kaklet. Och nu får jag vila för att få bort det. Inte stressa.

Den här månaden börjar också planeringen inför vår teaterförenings historiska stadsvandringar. Jag engagerar mina barn och de tar med sig några kompisar. Vi börjar träffas och skissar lite på vad de ska göra. Vi har roligt. Juni är en fin månad. Odramatisk.

Juli. Semester. Sällan har en semester varit mer efterlängtad. Vi åker bort. Tar små turer. Fikar mycket. Åker till Kalmar och strosar på slottet. Jag träffar vänner och dricker vin. Redigerar manus. Njuter av solen och tyvärr sitter vi också mycket inne i regnet och kylan. Semestervärmen utebli ganska mycket. Det är nog en av de få år kakelugnen gått varm mitt i sommaren. Fast en bra månad. Vi repar mycket teater. Vi tragglar repliker hemma och vi spenderar mycket tid med klädprovningar och scenbyten. I slutet av månaden fyller min lilla sexåring sju år också. Barnkalas och godis upp till öronen. Och efter det kör jobbet strax igång igen. Semester gick för fort. Fast….

Augusti. Premiär för vår tvåveckors långa föreställning(vi kör allt på raken nästan och vi har hur kul som helst fast det är jobbigt) Historiska vandringar på Vimmerbys gator och torg. Jag spelar en hustru som vill åka till Amerikat(det förlovade landet i 1800 talets svältande Sverige) och varje föreställning är utsåld. Ungarna gör suveräna tolkningar som tiggande barn och bråkande ungar. Jag är så glad att jag trots en viss tvekan valde att engagera hela familjen i det här. I Augusti har jag lite mer semester. Skrivarsemester. På Fårö. Jag åkte över till Gotland och Fårö för första gången i mitt liv och den upplevelsen satte sig i hjärtat med en gång. Sällan har jag haft så trevligt, redigerat så mycket eller skrattat så länge som när jag tillbringade tre dagar på Fårö i glada kollegors sällskap. En upplevelse utöver det vanliga och jag har längtat tillbaka sen jag åkte därifrån. 2016 är jag där hela veckan och drar fötterna genom sanden på stranden och skriver på mitt nästa manus. Jag längtar.

September. Den förlovade september månaden bjuder som vanligt på Bokmässa, att jag blir äldre och att jag …Jag är inte singel längre. Jag är upptagen. Och jag är glad igen. Och livet leker. Och allt(orealistiskt om allt bara vore rosenblad och champagne men det är fan nära iallafall) känns bra..Tröttheten kommer och går men jag börjar vänja mig. Jag kan inte ha koll på allt. Jag är bara människa. En trettiofyra år gammal människa som börjar förstå hur livet faktiskt kan vara. Och ibland är det underbart. Förutom Bokmässan och att jag blev äldre innefattade September en väldigt fin weekend i en större stad ihop med en människa som är väldigt viktig för mig. En människa jag älskar. Ungarna och jag åkte också iväg på spontan shopping och ja..Vi shoppade helt enkelt. Tiden rusade iväg. Bok nummer tre började bli klar. Eldbunden sålde slut precis dagarna innan bokmässan och allt flöt på.

Oktober. Hösten kom. Min syster fyllde år som den våg hon är. Jag blev kontaktad av en folkhögskola för en föreläsning. Jag redigerade för fullt. Omslaget till Stjärnvind började bli färdigt. Jag började få tillbaka mitt närminne(stress gör underliga saker med hjärnan och närminnet som försvann någon gång i början av 2014, vilket resulterade i att jag i nästan ett år varit tvungen att skriva ner allt jag ville komma ihåg längre än fem minuter, var nu på väg tillbaka. Underbart skönt. Oktober ägnades annars åt planering inför det som komma skulle. Bok, bok och bok. Testläsarna var nöjda med manuset och jag finslipade det sista. Jag läste många bra böcker. Upptäckte många nya, fina författare och slappade. Hösttröttheten kom tillbaka, förkylningarna blev aldrig riktigt bra. Sommarens pigghet var långt borta igen. Vi installerade en värmepump i huset. Vi åkte ånglok. Lite familjestrul(det är det väl alltid tycker jag) smolkade bägaren igen men det gick över. Lite fest, lite allvar. En ok månad.

November. Nu börjar året hinna ikapp en. Jag sket i julstressen och slappade mycket. Köpte julklappar pö om pö. Mös i soffan. Skickade in mitt manus till förlaget. Väntade spänt. Anmälde mig till en julmarknad i stan. Dubbelkollade text. Teatergänget åkte på teaterresa och såg en bra pjäs. Vi tränade inför julvandringar på stan med ungarna(jäkla duktiga ungar vi har i den här stan måste jag säga. Värsta proffsen) Funderade på framtiden. Längtade efter julledighet(rekordtidigt jo..) Såg många bra tv- serier bla Scandal och Blacklist som jag nästintill inte kunde slita mig ifrån alls. Beroendeframkallande. Var på ett väldigt roligt författarbesök på mellanstadiet på en skola. Vi åkte bort en helg till landet och ungarna tovade ull medans vi skötte markservicen för de som var mitt i fårslakten(vi försökte iallafall)

Förkylningarna fortsatte hela månaden och jag kurerade med ingefära och apelsiner i mängd.

December. Den avslutande månaden. Den här månaden som vi är i slutet av nu. Jag var på julmarknad. Många böcker gick åt och jag träffade många läsare. Min stora tolvåring var skolans Lucia(stolthetstårar hos modern då dottern skred så genomförkyld hon var genom gympasalen och var så där fin som hon bara kan vara) Ungarna och vi gick som karaktärer på stan förste och fjärde advent och skrämde slag och roade folk så gott vi kunde. Ungarna avslutade teateråret på Kulturskolan med varsin pjäs(och fick blommor så klart) Min bok släpptes på julafton. Stjärnvind.Jag jagade paket långt innan det(Postnord verkade ha skickat det fram och tillbaka i flera veckor osäkra på var de skulle lämna av det). Jag sålde slut på de första 40 exen på bara två dagar. Fler böcker kom hem dagen innan julafton. Underbart. Julen har gått (som resten av året nu när jag tittar tillbaka på det) i lugnets tecken. Vilat mycket, ätit mycket och gjort godis och sett på massor av tv. Läst mycket. Umgåtts mycket och bara varit. Nyår är inte här ännu men då ska jag och min Särbo iväg. Till Polen. Bara njuta och umgås och ta en dag i taget. Ta hand om varandra. Om det är något jag lärt mig av just 2015 är det att man måste vara rädd om det man har för man vet aldrig hur länge man har det. När vi drämde rakt in i den där nattsvarta separationen(som igen av oss egentligen ville ha fast vi verkade vara för tjurskalliga och ledsna för att säga till varandra) i Januari/Februari var jag så ledsen att jag visste inte var jag skulle ta vägen. När vi på något mirakulöst sätt hittade tillbaka till varandra på hösten så vet iallafall jag vad jag inte vill sakna igen. Vad jag inte kan vara utan. Och jag hoppas att jag vet vad jag ska göra för att det inte ska hända igen. Tid. Alla behöver tid. Med varandra och ifrån varandra. Shit vad djupt det blev nu då… Bilder!!

Ps: Trots att jag vet att det kommer smälta bort inom kort njuter jag av att det snöar med stora, tunga flingor just idag. Älskar snö.

 

Det här var min årskrönika 2015. Omfattande och massiv fast ändå nyttig. Iallafall för mig. 2015 var ett deppigt år. Fast samtidigt utvecklande(och vissa saker är underbart att ha varit med om, de roliga sakerna alltså) och det är väl utveckling man vill ha. Ser fram emot ett 2016 som är bättre. Stabilare och fyllt av roliga händelser.

Ha ett fortsatt fint 2015 och ett gott nytt 2016 allihop!

Julmarknaden som värmde ända in i hjärtat.

Nu är vi redan i mitten av december och jag förstår knappt var tiden tar vägen. Det går så fort. Jag var på julmarknad i helgen och jag tänkte lämna en lite rapport om detta spektakel. Marknaden vi pratar om är alltså Näs julmarknad på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Jag var där förra året också och trivdes och återvände i år.

Förra året satt jag och en kollega tillsammans men i år var jag solo. Så här efter ett år i en julmarknadsmonter kändes det lite som om man var hemma. Alla utställare hälsade glatt och man hade mycket att prata om när det inte folk cirkulerade vid montrarna. Trevlig stämning och massa folk fanns det gott om och jag sålde faktiskt riktigt bra trots att jag bara hade med mig del två i min bokserie. Många besökare efterfrågade del tre och jag fick dela ut vykort med info om min kommande trea till ungdomar och föräldrar som inte visste vad deras yngre ville ha i julklapp. Det kändes bra att vara där och visa upp sig och prata böcker med folk. Det är väl delvis därför man åker ut tänker jag. För att visa att man finns och för att berätta för folk vad man gör. Bokförsäljningen är oftast inte jättestor även om jag med råge fick ihop till monterhyran i år(också förra året gick väldigt bra med tanke på mina låga förväntningar).

Jag hade trevligt och under de två dagar jag var där fick dessutom ihop en grundidé till en ny grej jag burit omkring på ett tag. Den går under arbetsnamnet ”Efter Ellen” och jag ger mig med detta projekt in i en helt ny genre. Det kan bli en spännande resa kan jag tro.

Jag fick dessutom med mig lite fin lokalproducerad glögg och julgodis hem(bevare mig väl vad mycket härligt och gott man kan hitta när 30:talet småländska matutställare samlas på ett ställe säger jag bara)

En bra helg som påbörjades med att min montergrannes dotter kom och köpte Skogsblod och berättade att hon hållit föredrag (ämnet var världens bästa bok!!) om Eldbunden i sin skola och rekommenderat den till alla hon kände.

Helgen blev  inte sämre mot slutet heller(snarare ännu bättre) när min lärare från första klass kom och köpte en bok hon också. ”Jag sa ju att du skulle bli författare när du blev stor!” sa hon och skrattade. Jag grinade lite i smyg då. Det kändes ända in i hjärtat på något sätt. Att folk trott på en och att de säger det. Det är stort.

Nehe, innan hon författarinnan tar till lipen får ni titta på bilder.

En superbra helg!

Ha en fin vecka allihop!

 

Stjärnvind är klar..jag är helt färdig..

God Lördag på er. Sitter här framför datorn och surfar runt. Tänker och njuter av lugnet. Barnen kollar tv och surfplattor. Kaffet är starkt. Det blåser runt husknutarna. Någon har ätit klementiner och slängt i kaminen så det luktar bränd jul i hela huset. Livet är gott.

Igår granskade jag mitt manus, mitt satta manus, en sista gång. Igår kväll skickades det till tryckeriet. Jag är glad och förväntansfull. Förhandsbeställningarna börjar trilla in. Frågorna också : Han dog väl inte? Du behöll väl henne? Vem var det som vann till slut? Jag ler och säger- läs den, den är bra och de svarar – När kommer den? Snart va? och jag nickar. Snart, alldeles snart..

Stjärnvind är planerad att släppas till December och med all tur i världen kanske det går men tryckerierna har massor att göra så jag kan bara hoppas. Och håla tummarna. Hårt. Min tredje bok. Det hade jag inte trott när jag slet med mitt första manus 2012 och 2013. Det känns stort och jag är glad. Ödmjuk och lycklig. Men långt ifrån klar. Med skrivandet alltså. Serien om Mindra och Delhad är avslutad men det kryper ändå i skrivartarmen redan nu. Jag hade beslutat att ta en paus nu. Inte skriva något på länge. Bara tänka och strukturera och låta saker bero. Men så kommer dem, karaktärerna. Sliter i mig och pockar på uppmärksamhet och bara så där utan att jag kan styra över det är processen igång igen. Planeringen, karaktärerna, miljöerna…Sånt är livet. Älskar det.

Men först, innan jag sätter pennan i det nya planeringsblocket ska jag njuta av det här boksläppet och julen och andas och njuta lite av att jag äntligen är klar. Om jag håller tummarna riktigt hårt så ska Stjärnvind släppas till den 14 December. Snart kan ni förhandsboka på Adlibris och Bokus och på Mindie( Mörkersdottirs förlags hemsida)

Dark spooky passage through the forest

Vet du vilken sida du väljer när du blir tvungen? och har du egentligen valt den sidan själv eller är vägen redan utstakad för dig? 

Stjärnvind är tredje och avslutande delen i serien om Mindra och Delhad.

Den här karaktären trillade in igår under mitt lugna pepparkaksmys. Hon var väldigt övertygad om att jag kunde hjälpa henne. Vi får väl se vart det landar.

-tja, finns det sånt åt mig med? En mörkhårig tjej slänger sig bredvid mig i soffan, dänger en Sig sauer i soffbordet och snor åt sig pepparkakorna.
– Mmm, visst. Här. Du är ny. Vad gör du här?
Tjejen byter kanal och häller i sig glögg och knäpper upp bältet i jeansen.
– Jag är efterlyst och du ska hjälpa mig. Du är ju klar med de andra har jag hört.
-Ehh, jo. Typ..
-Bra, för jag har en del att berätta.. Finns det mer kakor ?

Verkar som jag precis fick något att sysselsätta mig med…

 

Långt mellan varven

Dammar av här inne och ser mig omkring. Hej bloggen! Blir långt mellan varven trots att jag lovat mig själv att skriva ett inlägg i veckan. Hinner liksom inte alltid. Hmm. Hinner sällan.. Men iallafall nu är jag ju här då.

Det har varit höstlov. Vi har besökt Ullared. Vi har glott Transsylvanien Hotell på bio. Vi har myst och slappat. Jag har tvättat bilen. Funderat på mitt manus som nu är inne hos förlaget. Haft lite ångest över det. Är det verkligen en bok?Är det verkligen något som någon vill läsa? Osv. Det ligger hos förlaget nu och jag har fått mitt tredje bokkontrakt så jag antar att de gillade det iallafall.

Tredje boken heter Stjärnvind och releasedatumet är 14 December. Hade tänkt en fest ihop med en kollega i Göteborg. Verkligheten knackade mig på axel och

” Du hinner inte. Inte i december”

Jag ”Varför inte då? Det är klart jag kan!!”

Verkligheten ”Ska jag göra en lista??”

Jag ”Oj då… Nej, du har nog rätt. Fan!”

Så istället firar jag min nya bok hemmavid. Ska kontakta min egen bokhandel. Ska också ställa ut på en julmarknad. Ska också ha en privat fest. Blir mycket ändå. Plus att det är december och stora tjejen har blivit vald till lucia, vi ska spela teater och någonstans mellan bok, verklighet och dagtids jobb skulle man visst fixa julklappar, ordna med julfika, glöggmys och vara social och ändå på något sätt inse att dygnet bara har tjugofyra timmar.

Så hemmavid blir bra. Utmärkt faktiskt.

Nu är det november och det betyder att jag måste redigera den här månaden. Så jo, fullt upp. Dessutom väntar jag på besked om en grej. Lite ovanligt för mig men mer om det en annan gång kanske. Gäller en novell. I en annorlunda tävling.

Tills vi ses igen…

2015-10-23 15.20.16 Jag och äldsta dottern kommer stå på Astrid Lindgrens Näs julmarknad 11-13 december och där hittar ni Eldbunden och Skogsblod. Måndagen efter marknaden släpps Stjärnvind. Det är mycket nu 😉

2015-11-01 11.23.21 Var tvungen att ta en bild på själva signerandet av detta papper. Mitt tredje förlagskontrakt på lika många år. Är stolt över mig själv som har kommit så långt på den väg som jag började på för tre år sedan. Sinnessjukt stolt faktiskt 🙂