Kategoriarkiv: skriva

Årets höjdpunkt

närmar sig med stormsteg. Årets litterära sådana då för hittills i år har mitt liv varit fullt med roligt. Dock inte med fokus på varken böcker eller skrivande eller ens bokmässor. Men nu kommer den snart alltså. Jag pratar Bokmässa. I Göteborg. Det roligaste på året för oss som skriver. Delvis kanske beroende på att många av oss sitter uppslukade framför skärmar och redigeringsprogram stor tid av året och bara pratar med alla skrivarvänner online. På Bok och Bibliotek kan man äntligen träffas och käka ihop eller bara ta en kaffe eller få ett signerat ex av just den där boken man pratat så mycket om att vederbörande skriver just nu. Det är fantastiskt faktiskt.

Jag åker i år ner med min senaste bok Stjärnvind och ett fritt sinne. Jag har inte haft tid att riktigt fokusera på mässan i år. Det har nästan gått ett helt år sen förra gången och tiden har bara runnit på med allt vad det innebär i dagtidsjobb, manusskrivning och livet i övrigt. Bara för en vecka sedan flyttade min före detta ut ur vårt gemensamma hus och jag har haft fullt upp med bankpapper, försäkringar och nyskaffande av möbler. Tiden har gått åt till att sitta i telefonköer(har fan svart bälte i att köa med en lur fastklämd mot axeln vid det här laget) och att ordna med papper till övertagande av abonnemang och liknande. Och nu är det nära. Jag hoppas jag kommer få en rolig mässa och med tanke på vad jag har inbokat rean nu så känns det som jag kommer få det. Hoppas ni hittar dit för det är verkligen en upplevelse oavsett om man skriver eller inte. För en boknörd som mig (och många andra) kan det vara lätt överväldigande att stå i samma lokal som tusentals andra böcker och hundratals andra författare. Ungarna har redan försett mig med en boklista och om de får som de vill kommer jag tillbringa stor del av mässan med att köa i signeringsköer och försöka ta kort av författare de gillar. Men det känns skönt att vi delar det intresset, för det kunde ju vara värre.

Nu ska jag bara fundera ut vad jag ska packa. För det måste man ju. Sen skulle jag försöka klä ut mig till en karaktär i sista boken. Undrar om Tradera har några änglavingar(ca sex meter breda) relativt billigt ?? Borde de ju kunna ha i lager tycker man .. 😉

Den som lever får se. I värsta fall(Om Tradera har slut på sitt lager vingar ) får jag rota reda på mitt diadem som jag hade förra året(se bild ovan) och proppa det fullt med blommor. Det funkar ju också, dessutom är det lättare att smälta in med blommor och enklare att manövrera sig fram med blommor än med vingspann på sex meter för att inte tala om hur mycket fjädrar ruggar. Som sagt …

Ha det gott.

 

Annonser

Författarveckan på Fårö

Det har gått en hel vecka nu sen jag kom hem och jag lever fortfarande på kreativiteten från ön. Författarveckan är något så unikt att det är svårt att förklara om man inte har varit där men jag försöker iallafall. Veckan anordnas av Camilla Davidsson(själv författare till bla Vintergatans alla stjärnor) som äger Fårö B och B och det är en vecka där författare samlas( i år var vi hela 36 st!) för att skriva, promenera, äta mat och samtala om böcker, manus, livet och allt däremellan. Miljön är unik och det blir något alldeles extra när man samlas i en liten grupp där alla har en sak gemensamt.

I år skrev jag och redigerade mitt nya manus. Mitt mål var att grovredigera första halvan av grovmanuset och försöka skriva å mycket jag kunde på andra delen. Jag skrev som jag aldrig gjort förr. Blev färdig med nästan hela manuset och valde att bara spara de sista lösa trådarna tills jag kom hem. Två skrivpass om dagen a fyra timmar styck blev femtio redigerade sidor och femtio nya sidor text. Jag är supernöjd och arbetade mig dessutom ur en kreativitetssvacka som jag varit i länge. Nya tankar växte och sattes på papper. Jag är nöjd. Författarveckan är något jag aldrig kommer ångra att jag en gång i tiden( för två år sedan) anmälde mig till.  Den är så mycket mer än man kan föreställa sig både när det kommer till allt man hinner(för man hinner så mycket mer när man inte behöver tänka på alla vardagsbestyr som att laga mat, handla och fixa med vardagen) och allt man kommer att tänka på. Till exempel så blev det många stora ändringar i manuset med en ny twist och ett helt nytt slut som jag inte ens hade tänkt på när jag satte mig på färjan. För tankarna mår bra av att åka bort och tänka i nya banor. Miljöombytet gör bra saker med en helt enkelt. Sen får man också träffa så många fina, varma och inspirerande människor. Sånt utvecklar verkligen.

Nästa år åker jag igen det är jag övertygad om.

100 ord om dagen håller

doktorn från magen. Det känns lite så iallafall. Stressen över att inte skriva minskar om man faktiskt bara gör just det, skriver alltså. Flum …

Jo, jag pratar om min utmaning. Eller egentligen är det en ide från Eva Holmquist och jag bara hakade på. Jag är inte riktigt färdig med allt som ska hända överallt i manuset än men jag skriver iallafall. Jag har nämligen insett att jag kan planera det här manuset i hundra år och ändå kommer jag inte riktigt bli klar. Så nu kör jag.

Det går över förväntan än så länge. Oftast blir det över två hundra ord om dagen. Inte alla ord är fantastiska och superbra men alla ord räknas. Det ska till lite fula meningar och saker man kan stryka innan man kommer på det där som är riktigt bra och unikt. Typ …

Målet är att ha ett råmanus till Midsommar.

Håll tummarna för mig snälla.

En sån där nyårskrönika ni vet

Ja, jag har inte så mycket att säga om det gångna året. Det har varit mycket elände och sjuka. Jag har försökt få en bok färdig. Mot alla odds inklusive min egen kropp som motarbetat mig men det gick bra trots allt. Lite fina stunder har det trots allt detta blivit. Mycket nya upplevelser. Många nya bekantskaper. Mycket jag upplevde för första gången i år som jag vill göra igen 2016. Ett utvecklande år som kommer göra 2016 till ett av de bättre åren. Efter lågvattenmärket 2015(med vissa undantag) kan det nämligen bara bli bättre har jag konstaterat.

Januari började med att jag gick in i någon form av depression och att jag blev singel. Jag var så trött och ledsen att jag bara ville ligga ner i soffan, gråta och se på tv och sova. Jag var så trött att jag kunde sova 14 timmar om dygnet. Jag började ana oro när jag sovit mig igenom en hel helg. Läkaren jag besökte förklarade att hjärnan var trött. Jag var hjärntrött. Nästan utbränd. ”Om du inte lugnar ner dig nu och börjar vila så är jag tvungen att sjukskriva dig” På allt som är dyrt och heligt lovade jag. Jag skulle ta det lugnt.

Februari. Det var så satans mörk i Februari och Alla hjärtans dag var bara jobbig och livet var mörkt och eländigt och jag var trött. Februari tog väl priset med allt tror jag. Priset i Tröttaste månad, Tristaste väder och Misserablaste känslostatus. Typ allt.

Mars. Nu börjar det ljusna. Bilen går sönder. Någonting(fråga mig inte,jag kan lika mycket om bilar som min katt kan om att laga tre rätters middag) som gör att servon fungerar går sönder. Bilen går plötsligt bara att svänga om jag och barnen samtidigt hänger oss i ratten. Med andra ord dax för en ny bil. Sagt och gjort. En fin bil och ett billån. Typ. En lila Golf mot en brandkårsröd Hyundai. Mitt lokalsinne lade dessutom in sitt veto och tvingade mig att köpa en GPS. Så jag lär mig att hitta någon gång. Japp. Jag fick göra HLR på plånboken men så är det ibland.

 

Efter detta fick jag och mina böcker göra en liten visit på Västerviks bibliotek. En kväll med många skratt och där jag fick tillfälle att berätta om hur och varför jag skriver. En väldigt trevlig tillställning. Och alla filialer till Västerviks bibliotek köpte då dessutom in både Eldbunden och Skogsblod till sina bibliotek. En fin och givande kväll på alla sätt.

2015-03-09 15.24.36

Och dessutom den här månaden jag blev invald som medlem i Sveriges författarförbund! Fantastiskt roligt.2015-03-16 14.52.22

April. April är en ljus månad. Många fina recensioner på mina böcker trillar in. Vi tänder många brasor och vi grillar korv i kakelugnen. Solen verkar vara tillbaka och mitt humör går uppåt. Solen gör att tröttheten blir mindre. Jag mår bättre igen. Eller lite bättre. Minsta tjejen börjar få okontrollerbara problem i skolan. Vi kopplas in på utredning. Bokstavskombination tror vi. Utredningen tar en jävla tid(den är fortfarande inte avslutad ska jag väl tillägga, sånt här tar tid. Förbannat lång tid).

 

Maj. I Maj verkar äntligen året 2015 ta fart igen. Alla är på gång så att säga. Mitt singelliv är öken men allt annat går bättre än på länge. Att vara singel och ha två barn och ett hus och försöka räcka till för alla när man själv inte mår riktigt bra är grymt överskattat för att inte säga nästan omöjligt. Så … Påsken kommer och en ny korsett hittar hem 🙂 Jag redigerar mitt tredje manus i min serie, boken Stjärnvind. Redigeringen går knackigt, väldigt knackigt. Jag tycker allt jag skriver är dåligt. Jag är trött på allt i perioder. Fast det går framåt om än långsamt… Äppelträdet vi köpte förra året slår ut. Gräset växer. Tiden går..Min dotter hittar Eldbunden i Frida tidningen. Bästa sommarboken 2014. Ett år försent men bättre sent än aldrig liksom.

Juni.I Juni tar jag och bilen en sväng ner till Ljungby och Andra världar och deras bokmässa. En tillställning på ett par timmar med många trevliga möten med bla förlagskollegor och folk i FantastikSverige. Jätteroligt och välbehövligt och jag sålde faktiskt mycket mer böcker än vad jag hade trott. Dessutom fick jag chansen att träffa läsare och det är alltid väldigt roligt.  Jag blir medlem i Författarcentrum och hoppas få uppdrag från skolor med bland annat skrivarprat. Min stora tjeja fyller tolv år. Tonåring nästa år, hur gick tiden så fort? Solen är här. Jag och tjejerna räknar ner till semestern. Tröttheten är nästan borta. Visst kommer den i perioder men det är mycket, mycket bättre bara jag lär mig att pausa och vila. Om jag jobbar och är på benen hela dagen måste jag vila när jag kommer hem. Sova länge. Vila längre än jag är van vid. Det är ju det där med full fart som tagit mig nästan ända in i kaklet. Och nu får jag vila för att få bort det. Inte stressa.

Den här månaden börjar också planeringen inför vår teaterförenings historiska stadsvandringar. Jag engagerar mina barn och de tar med sig några kompisar. Vi börjar träffas och skissar lite på vad de ska göra. Vi har roligt. Juni är en fin månad. Odramatisk.

Juli. Semester. Sällan har en semester varit mer efterlängtad. Vi åker bort. Tar små turer. Fikar mycket. Åker till Kalmar och strosar på slottet. Jag träffar vänner och dricker vin. Redigerar manus. Njuter av solen och tyvärr sitter vi också mycket inne i regnet och kylan. Semestervärmen utebli ganska mycket. Det är nog en av de få år kakelugnen gått varm mitt i sommaren. Fast en bra månad. Vi repar mycket teater. Vi tragglar repliker hemma och vi spenderar mycket tid med klädprovningar och scenbyten. I slutet av månaden fyller min lilla sexåring sju år också. Barnkalas och godis upp till öronen. Och efter det kör jobbet strax igång igen. Semester gick för fort. Fast….

Augusti. Premiär för vår tvåveckors långa föreställning(vi kör allt på raken nästan och vi har hur kul som helst fast det är jobbigt) Historiska vandringar på Vimmerbys gator och torg. Jag spelar en hustru som vill åka till Amerikat(det förlovade landet i 1800 talets svältande Sverige) och varje föreställning är utsåld. Ungarna gör suveräna tolkningar som tiggande barn och bråkande ungar. Jag är så glad att jag trots en viss tvekan valde att engagera hela familjen i det här. I Augusti har jag lite mer semester. Skrivarsemester. På Fårö. Jag åkte över till Gotland och Fårö för första gången i mitt liv och den upplevelsen satte sig i hjärtat med en gång. Sällan har jag haft så trevligt, redigerat så mycket eller skrattat så länge som när jag tillbringade tre dagar på Fårö i glada kollegors sällskap. En upplevelse utöver det vanliga och jag har längtat tillbaka sen jag åkte därifrån. 2016 är jag där hela veckan och drar fötterna genom sanden på stranden och skriver på mitt nästa manus. Jag längtar.

September. Den förlovade september månaden bjuder som vanligt på Bokmässa, att jag blir äldre och att jag …Jag är inte singel längre. Jag är upptagen. Och jag är glad igen. Och livet leker. Och allt(orealistiskt om allt bara vore rosenblad och champagne men det är fan nära iallafall) känns bra..Tröttheten kommer och går men jag börjar vänja mig. Jag kan inte ha koll på allt. Jag är bara människa. En trettiofyra år gammal människa som börjar förstå hur livet faktiskt kan vara. Och ibland är det underbart. Förutom Bokmässan och att jag blev äldre innefattade September en väldigt fin weekend i en större stad ihop med en människa som är väldigt viktig för mig. En människa jag älskar. Ungarna och jag åkte också iväg på spontan shopping och ja..Vi shoppade helt enkelt. Tiden rusade iväg. Bok nummer tre började bli klar. Eldbunden sålde slut precis dagarna innan bokmässan och allt flöt på.

Oktober. Hösten kom. Min syster fyllde år som den våg hon är. Jag blev kontaktad av en folkhögskola för en föreläsning. Jag redigerade för fullt. Omslaget till Stjärnvind började bli färdigt. Jag började få tillbaka mitt närminne(stress gör underliga saker med hjärnan och närminnet som försvann någon gång i början av 2014, vilket resulterade i att jag i nästan ett år varit tvungen att skriva ner allt jag ville komma ihåg längre än fem minuter, var nu på väg tillbaka. Underbart skönt. Oktober ägnades annars åt planering inför det som komma skulle. Bok, bok och bok. Testläsarna var nöjda med manuset och jag finslipade det sista. Jag läste många bra böcker. Upptäckte många nya, fina författare och slappade. Hösttröttheten kom tillbaka, förkylningarna blev aldrig riktigt bra. Sommarens pigghet var långt borta igen. Vi installerade en värmepump i huset. Vi åkte ånglok. Lite familjestrul(det är det väl alltid tycker jag) smolkade bägaren igen men det gick över. Lite fest, lite allvar. En ok månad.

November. Nu börjar året hinna ikapp en. Jag sket i julstressen och slappade mycket. Köpte julklappar pö om pö. Mös i soffan. Skickade in mitt manus till förlaget. Väntade spänt. Anmälde mig till en julmarknad i stan. Dubbelkollade text. Teatergänget åkte på teaterresa och såg en bra pjäs. Vi tränade inför julvandringar på stan med ungarna(jäkla duktiga ungar vi har i den här stan måste jag säga. Värsta proffsen) Funderade på framtiden. Längtade efter julledighet(rekordtidigt jo..) Såg många bra tv- serier bla Scandal och Blacklist som jag nästintill inte kunde slita mig ifrån alls. Beroendeframkallande. Var på ett väldigt roligt författarbesök på mellanstadiet på en skola. Vi åkte bort en helg till landet och ungarna tovade ull medans vi skötte markservicen för de som var mitt i fårslakten(vi försökte iallafall)

Förkylningarna fortsatte hela månaden och jag kurerade med ingefära och apelsiner i mängd.

December. Den avslutande månaden. Den här månaden som vi är i slutet av nu. Jag var på julmarknad. Många böcker gick åt och jag träffade många läsare. Min stora tolvåring var skolans Lucia(stolthetstårar hos modern då dottern skred så genomförkyld hon var genom gympasalen och var så där fin som hon bara kan vara) Ungarna och vi gick som karaktärer på stan förste och fjärde advent och skrämde slag och roade folk så gott vi kunde. Ungarna avslutade teateråret på Kulturskolan med varsin pjäs(och fick blommor så klart) Min bok släpptes på julafton. Stjärnvind.Jag jagade paket långt innan det(Postnord verkade ha skickat det fram och tillbaka i flera veckor osäkra på var de skulle lämna av det). Jag sålde slut på de första 40 exen på bara två dagar. Fler böcker kom hem dagen innan julafton. Underbart. Julen har gått (som resten av året nu när jag tittar tillbaka på det) i lugnets tecken. Vilat mycket, ätit mycket och gjort godis och sett på massor av tv. Läst mycket. Umgåtts mycket och bara varit. Nyår är inte här ännu men då ska jag och min Särbo iväg. Till Polen. Bara njuta och umgås och ta en dag i taget. Ta hand om varandra. Om det är något jag lärt mig av just 2015 är det att man måste vara rädd om det man har för man vet aldrig hur länge man har det. När vi drämde rakt in i den där nattsvarta separationen(som igen av oss egentligen ville ha fast vi verkade vara för tjurskalliga och ledsna för att säga till varandra) i Januari/Februari var jag så ledsen att jag visste inte var jag skulle ta vägen. När vi på något mirakulöst sätt hittade tillbaka till varandra på hösten så vet iallafall jag vad jag inte vill sakna igen. Vad jag inte kan vara utan. Och jag hoppas att jag vet vad jag ska göra för att det inte ska hända igen. Tid. Alla behöver tid. Med varandra och ifrån varandra. Shit vad djupt det blev nu då… Bilder!!

Ps: Trots att jag vet att det kommer smälta bort inom kort njuter jag av att det snöar med stora, tunga flingor just idag. Älskar snö.

 

Det här var min årskrönika 2015. Omfattande och massiv fast ändå nyttig. Iallafall för mig. 2015 var ett deppigt år. Fast samtidigt utvecklande(och vissa saker är underbart att ha varit med om, de roliga sakerna alltså) och det är väl utveckling man vill ha. Ser fram emot ett 2016 som är bättre. Stabilare och fyllt av roliga händelser.

Ha ett fortsatt fint 2015 och ett gott nytt 2016 allihop!

Julmarknaden som värmde ända in i hjärtat.

Nu är vi redan i mitten av december och jag förstår knappt var tiden tar vägen. Det går så fort. Jag var på julmarknad i helgen och jag tänkte lämna en lite rapport om detta spektakel. Marknaden vi pratar om är alltså Näs julmarknad på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Jag var där förra året också och trivdes och återvände i år.

Förra året satt jag och en kollega tillsammans men i år var jag solo. Så här efter ett år i en julmarknadsmonter kändes det lite som om man var hemma. Alla utställare hälsade glatt och man hade mycket att prata om när det inte folk cirkulerade vid montrarna. Trevlig stämning och massa folk fanns det gott om och jag sålde faktiskt riktigt bra trots att jag bara hade med mig del två i min bokserie. Många besökare efterfrågade del tre och jag fick dela ut vykort med info om min kommande trea till ungdomar och föräldrar som inte visste vad deras yngre ville ha i julklapp. Det kändes bra att vara där och visa upp sig och prata böcker med folk. Det är väl delvis därför man åker ut tänker jag. För att visa att man finns och för att berätta för folk vad man gör. Bokförsäljningen är oftast inte jättestor även om jag med råge fick ihop till monterhyran i år(också förra året gick väldigt bra med tanke på mina låga förväntningar).

Jag hade trevligt och under de två dagar jag var där fick dessutom ihop en grundidé till en ny grej jag burit omkring på ett tag. Den går under arbetsnamnet ”Efter Ellen” och jag ger mig med detta projekt in i en helt ny genre. Det kan bli en spännande resa kan jag tro.

Jag fick dessutom med mig lite fin lokalproducerad glögg och julgodis hem(bevare mig väl vad mycket härligt och gott man kan hitta när 30:talet småländska matutställare samlas på ett ställe säger jag bara)

En bra helg som påbörjades med att min montergrannes dotter kom och köpte Skogsblod och berättade att hon hållit föredrag (ämnet var världens bästa bok!!) om Eldbunden i sin skola och rekommenderat den till alla hon kände.

Helgen blev  inte sämre mot slutet heller(snarare ännu bättre) när min lärare från första klass kom och köpte en bok hon också. ”Jag sa ju att du skulle bli författare när du blev stor!” sa hon och skrattade. Jag grinade lite i smyg då. Det kändes ända in i hjärtat på något sätt. Att folk trott på en och att de säger det. Det är stort.

Nehe, innan hon författarinnan tar till lipen får ni titta på bilder.

En superbra helg!

Ha en fin vecka allihop!

 

Stjärnvind är klar..jag är helt färdig..

God Lördag på er. Sitter här framför datorn och surfar runt. Tänker och njuter av lugnet. Barnen kollar tv och surfplattor. Kaffet är starkt. Det blåser runt husknutarna. Någon har ätit klementiner och slängt i kaminen så det luktar bränd jul i hela huset. Livet är gott.

Igår granskade jag mitt manus, mitt satta manus, en sista gång. Igår kväll skickades det till tryckeriet. Jag är glad och förväntansfull. Förhandsbeställningarna börjar trilla in. Frågorna också : Han dog väl inte? Du behöll väl henne? Vem var det som vann till slut? Jag ler och säger- läs den, den är bra och de svarar – När kommer den? Snart va? och jag nickar. Snart, alldeles snart..

Stjärnvind är planerad att släppas till December och med all tur i världen kanske det går men tryckerierna har massor att göra så jag kan bara hoppas. Och håla tummarna. Hårt. Min tredje bok. Det hade jag inte trott när jag slet med mitt första manus 2012 och 2013. Det känns stort och jag är glad. Ödmjuk och lycklig. Men långt ifrån klar. Med skrivandet alltså. Serien om Mindra och Delhad är avslutad men det kryper ändå i skrivartarmen redan nu. Jag hade beslutat att ta en paus nu. Inte skriva något på länge. Bara tänka och strukturera och låta saker bero. Men så kommer dem, karaktärerna. Sliter i mig och pockar på uppmärksamhet och bara så där utan att jag kan styra över det är processen igång igen. Planeringen, karaktärerna, miljöerna…Sånt är livet. Älskar det.

Men först, innan jag sätter pennan i det nya planeringsblocket ska jag njuta av det här boksläppet och julen och andas och njuta lite av att jag äntligen är klar. Om jag håller tummarna riktigt hårt så ska Stjärnvind släppas till den 14 December. Snart kan ni förhandsboka på Adlibris och Bokus och på Mindie( Mörkersdottirs förlags hemsida)

Dark spooky passage through the forest

Vet du vilken sida du väljer när du blir tvungen? och har du egentligen valt den sidan själv eller är vägen redan utstakad för dig? 

Stjärnvind är tredje och avslutande delen i serien om Mindra och Delhad.

Den här karaktären trillade in igår under mitt lugna pepparkaksmys. Hon var väldigt övertygad om att jag kunde hjälpa henne. Vi får väl se vart det landar.

-tja, finns det sånt åt mig med? En mörkhårig tjej slänger sig bredvid mig i soffan, dänger en Sig sauer i soffbordet och snor åt sig pepparkakorna.
– Mmm, visst. Här. Du är ny. Vad gör du här?
Tjejen byter kanal och häller i sig glögg och knäpper upp bältet i jeansen.
– Jag är efterlyst och du ska hjälpa mig. Du är ju klar med de andra har jag hört.
-Ehh, jo. Typ..
-Bra, för jag har en del att berätta.. Finns det mer kakor ?

Verkar som jag precis fick något att sysselsätta mig med…

 

Svenskt, fint och regnigt

sommarväder.

Jag klagade aldrig på den trettiotvågradiga värmen, iallafall inte högt. Jag härdade ut för det är ett angenämt bekymmer att ha det så där varmt och samtidigt ha semester. Och sen visste vi ju alla att det snart skulle gå över. Till det här

2015-07-08 07.01.22 Regn och lite blåst och vanligt svenskt spela-kort-hela sommaren-grejen som vädret här är så förtjust i. Verkar det som.

Fine med mig egentligen. Jag skriver på en bok. Redigerar samma och försöker samtidigt att så smått renovera(med betoning på smått där) och ta hand om mig och mina ungar. Jag är FINE! med regn. Rör mig inte i ryggen. Förutom just idag och imorgon. Vädret kunde ha fått regna för mig i tre veckor kontant nästan förutom, idag och imorgon.

Vi ska nämligen iväg då. Två dagar. Flanera och gå på bio och käka glass. Besöka ett slott. Mysa. Jag och tjejerna. I två dagar. Hade varit roligare i sol och foppatofflor än i sydväst och med handduk i högsta hugg.

Just saying

kalmar slott kalmarslott2

Ps: Det fanns ingen pool att bada fötterna i på Ge-Kås(som jag skrev om i förra inlägget) men jag sa till om det. Att det skulle de tänka på. Verkligen. Och jag såg varken Ola-Conny eller han den där andre men de var säkert där någonstans. Eller så hade de semester. Eller byggde den där poolen.