Hur det sakta växer

för det gör det ska man veta. Boken alltså. Det manus jag just nu kallar Efter Ellen växer i snitt med femhundra, sexhundra ord i veckan. Man tycker inte att det är så mycket. Inte ens tusen ord i veckan faktiskt. Men så går veckorna, intrigen växer, hundra plussas på hundra flera dagar i sträck. Plötsligt står man där med 13 000 ord.

Det var hela anledningen till den här 100 utmaningen jag började med(har nog nämnt den förr men 100 ord om dagen till jag är klar med ett grovmanus. Färdigt tills midsommar och perfekt att redigera på Författarveckan på Fårö var planen).

Nu har jag iallafall 13 000 st ord. Det känns skitbra. Jag vet att jag har svårt att komma igång. Det är mycket annat som måste göras men nu har jag börjat och nu är det bara att fortsätta. Faktum är att jag börjar bli lite sugen på att ta reda på vad som egentligen händer med Nea, tjejen med det fantastiska närminnet och med Oscar, killen som går och blir dödad och Organisationen som är satta att bevaka dem. Vad och varför och till vilket syfte. Dessutom kan jag inte backa nu. Gotlandsbåten är bokad och betald och något måste jag ha att jobba med en hel vecka på Gotland. There for måste jag bli klar. Jupp.

Fast jag ska ta en liiiten paus någon gång i April och spana efter min författar kollegas bok såklart. Det borde ni också göra faktiskt. Marcus Olausson släpper sin tredje bok på Mörkersdottir förlag- Nattlöparen. Den tredje boken om hans fantasyvärld Serahema.

Jag har inte skrivit mitt sista ord om det, jag lovar. Tills dess- ha en trevlig Söndag.

 

 

 

Smålit

Godmorgon. Tisdag. Morgontrött. Jag undrar hur det gick till NÄR jag blev en morgontrött människa? Innan jag fick barn var jag alltid pigg långt innan solen gick upp. Hade inga problem med att gå upp mitt i nätterna för att plugga eller jobba. Fast å andra sidan sov jag mer på dagarna då också. Kanske är det därför. För lite middagslurar.

Iallafall- Smålit. I Lördags var jag iväg till Jönköping och deras första år med Smålit. Smålands litteratur festival. I Spira kulturhus.  Jag hade anmält mig för att det verkade kul och jag ville iväg på någonting. Träffa lite folk, prata böcker och läsande och bara ha det trevligt.

Dagen började med ett storartat pladaskfall på garageuppfarten. Inte ett sånt där ramlande som man reser sig ifrån och kollar ifall någon såg, utan ett där man ligger kvar och undrar om alla kroppsdelar fortfarande är hela. Länge. Om ni undrat vad författare och skribenter menar med att man ”ser stjärnor” så var det nu. När det värsta hade gått över kravlade jag upp i bilen och Särbon tyckte nog att det var bäst att han körde. Off we went. I tre kilometer. Sen tändes motorlampan på bilen. Tanken om att ge upp och att det här inte var varken min dag eller min mässa etablerade sig då kan jag säga. Vi vände och lyckades på ett mirakulöst sätt faktiskt hitta en kompis som var vaken  åtta en lördagsmorgon och som visade sig ha en bli att låna ut över dagen. Tacksamhetstankar till honom kan jag väl säga. En och en halv timme senare parkerade vi i Jönköping.Vi haltade ut(jag) och fick ordning på montern. Sen rullade dagen på. Det var en rolig mässa. Massa uppträden. Roligt folk. Lite bekanta ansikten. Jag sålde böcker och pratade med läsare. En bra dag. Det gör vi om nästa år, utan ramlandet och bilstrulet. Bilen funkar igen och svanskotan ömmar som det inte fanns någon morgondag men helgen och Smålit var bra iallafall.

 

Första lugnet

som varat en helg helg sen…Ja, sen typ innan jul. Inte en plan så långt ögat når och inte en syssla som jag inte ska hinna med hemma. Det blev alltså en helg hemma i dagarna två. Det var tvunget. För att jag måste begrunda saker, hinna med.

Jag måste gå igenom allt som samlas på hög, städningen måste någon ta i(även om den andra vuxna också tar det när vi inte är hemma) och alla dessa kolla-på-det-här-högar som ligger lite överallt måste rensas upp. De innehöll allt ifrån gammal reklam till viktiga skolpapper och förlagspapper har jag nu konstaterat. Vissa var redan för gamla, desto viktigare att de hinns med liksom. Sen är det detta med att gå hemma i mysbyxor och bara slappa. Jag har saknat det. Måste få göra det ibland. Sova länge och dricka kaffe samtidigt som man slösurfar och ungarna kolla film eller för den delen dricka ett glas vin och läsa en bok som egentligen inte är jättebra men ändå känns skön att hålla i handen. Att bara få vara. Det var fantastiskt skönt faktiskt. Välbehövligt. Idag ska jag städa och fundera lite mer på mitt nya bokprojekt. Googla lite. Slappa lite mer.

Imorgon är jag också ledig(dag jobbs-ledig) men faktiskt inte på grund av kaffe och mysbyxe slapp. Jag ska iväg till Folkhögskolan och föreläsa lite. Berätta lite om mig och mina böcker och mycket om skrivande. Visa bilder från min bokhylla och dra roliga historier(jodå det finns sådana) om redigeringsvåndorna man gått igenom.

Och lagom till min föreläsning kom den här hem. Min roll up. En ihoprullbar affisch. Jättesmidigt till mässor och signeringar. Bara att rulla upp som man hör på namnet. Måste visa för den blev himla fin tyckte jag. Tryckt på Lasertryck. Snabb leverans och trevliga människor. Rekommenderas.

Trevlig Söndag nu allihop!!

En sån där nyårskrönika ni vet

Ja, jag har inte så mycket att säga om det gångna året. Det har varit mycket elände och sjuka. Jag har försökt få en bok färdig. Mot alla odds inklusive min egen kropp som motarbetat mig men det gick bra trots allt. Lite fina stunder har det trots allt detta blivit. Mycket nya upplevelser. Många nya bekantskaper. Mycket jag upplevde för första gången i år som jag vill göra igen 2016. Ett utvecklande år som kommer göra 2016 till ett av de bättre åren. Efter lågvattenmärket 2015(med vissa undantag) kan det nämligen bara bli bättre har jag konstaterat.

Januari började med att jag gick in i någon form av depression och att jag blev singel. Jag var så trött och ledsen att jag bara ville ligga ner i soffan, gråta och se på tv och sova. Jag var så trött att jag kunde sova 14 timmar om dygnet. Jag började ana oro när jag sovit mig igenom en hel helg. Läkaren jag besökte förklarade att hjärnan var trött. Jag var hjärntrött. Nästan utbränd. ”Om du inte lugnar ner dig nu och börjar vila så är jag tvungen att sjukskriva dig” På allt som är dyrt och heligt lovade jag. Jag skulle ta det lugnt.

Februari. Det var så satans mörk i Februari och Alla hjärtans dag var bara jobbig och livet var mörkt och eländigt och jag var trött. Februari tog väl priset med allt tror jag. Priset i Tröttaste månad, Tristaste väder och Misserablaste känslostatus. Typ allt.

Mars. Nu börjar det ljusna. Bilen går sönder. Någonting(fråga mig inte,jag kan lika mycket om bilar som min katt kan om att laga tre rätters middag) som gör att servon fungerar går sönder. Bilen går plötsligt bara att svänga om jag och barnen samtidigt hänger oss i ratten. Med andra ord dax för en ny bil. Sagt och gjort. En fin bil och ett billån. Typ. En lila Golf mot en brandkårsröd Hyundai. Mitt lokalsinne lade dessutom in sitt veto och tvingade mig att köpa en GPS. Så jag lär mig att hitta någon gång. Japp. Jag fick göra HLR på plånboken men så är det ibland.

 

Efter detta fick jag och mina böcker göra en liten visit på Västerviks bibliotek. En kväll med många skratt och där jag fick tillfälle att berätta om hur och varför jag skriver. En väldigt trevlig tillställning. Och alla filialer till Västerviks bibliotek köpte då dessutom in både Eldbunden och Skogsblod till sina bibliotek. En fin och givande kväll på alla sätt.

Och dessutom den här månaden jag blev invald som medlem i Sveriges författarförbund! Fantastiskt roligt.

April. April är en ljus månad. Många fina recensioner på mina böcker trillar in. Vi tänder många brasor och vi grillar korv i kakelugnen. Solen verkar vara tillbaka och mitt humör går uppåt. Solen gör att tröttheten blir mindre. Jag mår bättre igen. Eller lite bättre. Minsta tjejen börjar få okontrollerbara problem i skolan. Vi kopplas in på utredning. Bokstavskombination tror vi. Utredningen tar en jävla tid(den är fortfarande inte avslutad ska jag väl tillägga, sånt här tar tid. Förbannat lång tid).

 

Maj. I Maj verkar äntligen året 2015 ta fart igen. Alla är på gång så att säga. Mitt singelliv är öken men allt annat går bättre än på länge. Att vara singel och ha två barn och ett hus och försöka räcka till för alla när man själv inte mår riktigt bra är grymt överskattat för att inte säga nästan omöjligt. Så … Påsken kommer och en ny korsett hittar hem 🙂 Jag redigerar mitt tredje manus i min serie, boken Stjärnvind. Redigeringen går knackigt, väldigt knackigt. Jag tycker allt jag skriver är dåligt. Jag är trött på allt i perioder. Fast det går framåt om än långsamt… Äppelträdet vi köpte förra året slår ut. Gräset växer. Tiden går..Min dotter hittar Eldbunden i Frida tidningen. Bästa sommarboken 2014. Ett år försent men bättre sent än aldrig liksom.

Juni.I Juni tar jag och bilen en sväng ner till Ljungby och Andra världar och deras bokmässa. En tillställning på ett par timmar med många trevliga möten med bla förlagskollegor och folk i FantastikSverige. Jätteroligt och välbehövligt och jag sålde faktiskt mycket mer böcker än vad jag hade trott. Dessutom fick jag chansen att träffa läsare och det är alltid väldigt roligt.  Jag blir medlem i Författarcentrum och hoppas få uppdrag från skolor med bland annat skrivarprat. Min stora tjeja fyller tolv år. Tonåring nästa år, hur gick tiden så fort? Solen är här. Jag och tjejerna räknar ner till semestern. Tröttheten är nästan borta. Visst kommer den i perioder men det är mycket, mycket bättre bara jag lär mig att pausa och vila. Om jag jobbar och är på benen hela dagen måste jag vila när jag kommer hem. Sova länge. Vila längre än jag är van vid. Det är ju det där med full fart som tagit mig nästan ända in i kaklet. Och nu får jag vila för att få bort det. Inte stressa.

Den här månaden börjar också planeringen inför vår teaterförenings historiska stadsvandringar. Jag engagerar mina barn och de tar med sig några kompisar. Vi börjar träffas och skissar lite på vad de ska göra. Vi har roligt. Juni är en fin månad. Odramatisk.

Juli. Semester. Sällan har en semester varit mer efterlängtad. Vi åker bort. Tar små turer. Fikar mycket. Åker till Kalmar och strosar på slottet. Jag träffar vänner och dricker vin. Redigerar manus. Njuter av solen och tyvärr sitter vi också mycket inne i regnet och kylan. Semestervärmen utebli ganska mycket. Det är nog en av de få år kakelugnen gått varm mitt i sommaren. Fast en bra månad. Vi repar mycket teater. Vi tragglar repliker hemma och vi spenderar mycket tid med klädprovningar och scenbyten. I slutet av månaden fyller min lilla sexåring sju år också. Barnkalas och godis upp till öronen. Och efter det kör jobbet strax igång igen. Semester gick för fort. Fast….

Augusti. Premiär för vår tvåveckors långa föreställning(vi kör allt på raken nästan och vi har hur kul som helst fast det är jobbigt) Historiska vandringar på Vimmerbys gator och torg. Jag spelar en hustru som vill åka till Amerikat(det förlovade landet i 1800 talets svältande Sverige) och varje föreställning är utsåld. Ungarna gör suveräna tolkningar som tiggande barn och bråkande ungar. Jag är så glad att jag trots en viss tvekan valde att engagera hela familjen i det här. I Augusti har jag lite mer semester. Skrivarsemester. På Fårö. Jag åkte över till Gotland och Fårö för första gången i mitt liv och den upplevelsen satte sig i hjärtat med en gång. Sällan har jag haft så trevligt, redigerat så mycket eller skrattat så länge som när jag tillbringade tre dagar på Fårö i glada kollegors sällskap. En upplevelse utöver det vanliga och jag har längtat tillbaka sen jag åkte därifrån. 2016 är jag där hela veckan och drar fötterna genom sanden på stranden och skriver på mitt nästa manus. Jag längtar.

September. Den förlovade september månaden bjuder som vanligt på Bokmässa, att jag blir äldre och att jag …Jag är inte singel längre. Jag är upptagen. Och jag är glad igen. Och livet leker. Och allt(orealistiskt om allt bara vore rosenblad och champagne men det är fan nära iallafall) känns bra..Tröttheten kommer och går men jag börjar vänja mig. Jag kan inte ha koll på allt. Jag är bara människa. En trettiofyra år gammal människa som börjar förstå hur livet faktiskt kan vara. Och ibland är det underbart. Förutom Bokmässan och att jag blev äldre innefattade September en väldigt fin weekend i en större stad ihop med en människa som är väldigt viktig för mig. En människa jag älskar. Ungarna och jag åkte också iväg på spontan shopping och ja..Vi shoppade helt enkelt. Tiden rusade iväg. Bok nummer tre började bli klar. Eldbunden sålde slut precis dagarna innan bokmässan och allt flöt på.

Oktober. Hösten kom. Min syster fyllde år som den våg hon är. Jag blev kontaktad av en folkhögskola för en föreläsning. Jag redigerade för fullt. Omslaget till Stjärnvind började bli färdigt. Jag började få tillbaka mitt närminne(stress gör underliga saker med hjärnan och närminnet som försvann någon gång i början av 2014, vilket resulterade i att jag i nästan ett år varit tvungen att skriva ner allt jag ville komma ihåg längre än fem minuter, var nu på väg tillbaka. Underbart skönt. Oktober ägnades annars åt planering inför det som komma skulle. Bok, bok och bok. Testläsarna var nöjda med manuset och jag finslipade det sista. Jag läste många bra böcker. Upptäckte många nya, fina författare och slappade. Hösttröttheten kom tillbaka, förkylningarna blev aldrig riktigt bra. Sommarens pigghet var långt borta igen. Vi installerade en värmepump i huset. Vi åkte ånglok. Lite familjestrul(det är det väl alltid tycker jag) smolkade bägaren igen men det gick över. Lite fest, lite allvar. En ok månad.

November. Nu börjar året hinna ikapp en. Jag sket i julstressen och slappade mycket. Köpte julklappar pö om pö. Mös i soffan. Skickade in mitt manus till förlaget. Väntade spänt. Anmälde mig till en julmarknad i stan. Dubbelkollade text. Teatergänget åkte på teaterresa och såg en bra pjäs. Vi tränade inför julvandringar på stan med ungarna(jäkla duktiga ungar vi har i den här stan måste jag säga. Värsta proffsen) Funderade på framtiden. Längtade efter julledighet(rekordtidigt jo..) Såg många bra tv- serier bla Scandal och Blacklist som jag nästintill inte kunde slita mig ifrån alls. Beroendeframkallande. Var på ett väldigt roligt författarbesök på mellanstadiet på en skola. Vi åkte bort en helg till landet och ungarna tovade ull medans vi skötte markservicen för de som var mitt i fårslakten(vi försökte iallafall)

Förkylningarna fortsatte hela månaden och jag kurerade med ingefära och apelsiner i mängd.

December. Den avslutande månaden. Den här månaden som vi är i slutet av nu. Jag var på julmarknad. Många böcker gick åt och jag träffade många läsare. Min stora tolvåring var skolans Lucia(stolthetstårar hos modern då dottern skred så genomförkyld hon var genom gympasalen och var så där fin som hon bara kan vara) Ungarna och vi gick som karaktärer på stan förste och fjärde advent och skrämde slag och roade folk så gott vi kunde. Ungarna avslutade teateråret på Kulturskolan med varsin pjäs(och fick blommor så klart) Min bok släpptes på julafton. Stjärnvind.Jag jagade paket långt innan det(Postnord verkade ha skickat det fram och tillbaka i flera veckor osäkra på var de skulle lämna av det). Jag sålde slut på de första 40 exen på bara två dagar. Fler böcker kom hem dagen innan julafton. Underbart. Julen har gått (som resten av året nu när jag tittar tillbaka på det) i lugnets tecken. Vilat mycket, ätit mycket och gjort godis och sett på massor av tv. Läst mycket. Umgåtts mycket och bara varit. Nyår är inte här ännu men då ska jag och min Särbo iväg. Till Polen. Bara njuta och umgås och ta en dag i taget. Ta hand om varandra. Om det är något jag lärt mig av just 2015 är det att man måste vara rädd om det man har för man vet aldrig hur länge man har det. När vi drämde rakt in i den där nattsvarta separationen(som igen av oss egentligen ville ha fast vi verkade vara för tjurskalliga och ledsna för att säga till varandra) i Januari/Februari var jag så ledsen att jag visste inte var jag skulle ta vägen. När vi på något mirakulöst sätt hittade tillbaka till varandra på hösten så vet iallafall jag vad jag inte vill sakna igen. Vad jag inte kan vara utan. Och jag hoppas att jag vet vad jag ska göra för att det inte ska hända igen. Tid. Alla behöver tid. Med varandra och ifrån varandra. Shit vad djupt det blev nu då… Bilder!!

Ps: Trots att jag vet att det kommer smälta bort inom kort njuter jag av att det snöar med stora, tunga flingor just idag. Älskar snö.

 

Det här var min årskrönika 2015. Omfattande och massiv fast ändå nyttig. Iallafall för mig. 2015 var ett deppigt år. Fast samtidigt utvecklande(och vissa saker är underbart att ha varit med om, de roliga sakerna alltså) och det är väl utveckling man vill ha. Ser fram emot ett 2016 som är bättre. Stabilare och fyllt av roliga händelser.

Ha ett fortsatt fint 2015 och ett gott nytt 2016 allihop!

Stjärnvind är klar..jag är helt färdig..

God Lördag på er. Sitter här framför datorn och surfar runt. Tänker och njuter av lugnet. Barnen kollar tv och surfplattor. Kaffet är starkt. Det blåser runt husknutarna. Någon har ätit klementiner och slängt i kaminen så det luktar bränd jul i hela huset. Livet är gott.

Igår granskade jag mitt manus, mitt satta manus, en sista gång. Igår kväll skickades det till tryckeriet. Jag är glad och förväntansfull. Förhandsbeställningarna börjar trilla in. Frågorna också : Han dog väl inte? Du behöll väl henne? Vem var det som vann till slut? Jag ler och säger- läs den, den är bra och de svarar – När kommer den? Snart va? och jag nickar. Snart, alldeles snart..

Stjärnvind är planerad att släppas till December och med all tur i världen kanske det går men tryckerierna har massor att göra så jag kan bara hoppas. Och håla tummarna. Hårt. Min tredje bok. Det hade jag inte trott när jag slet med mitt första manus 2012 och 2013. Det känns stort och jag är glad. Ödmjuk och lycklig. Men långt ifrån klar. Med skrivandet alltså. Serien om Mindra och Delhad är avslutad men det kryper ändå i skrivartarmen redan nu. Jag hade beslutat att ta en paus nu. Inte skriva något på länge. Bara tänka och strukturera och låta saker bero. Men så kommer dem, karaktärerna. Sliter i mig och pockar på uppmärksamhet och bara så där utan att jag kan styra över det är processen igång igen. Planeringen, karaktärerna, miljöerna…Sånt är livet. Älskar det.

Men först, innan jag sätter pennan i det nya planeringsblocket ska jag njuta av det här boksläppet och julen och andas och njuta lite av att jag äntligen är klar. Om jag håller tummarna riktigt hårt så ska Stjärnvind släppas till den 14 December. Snart kan ni förhandsboka på Adlibris och Bokus och på Mindie( Mörkersdottirs förlags hemsida)

Vet du vilken sida du väljer när du blir tvungen? och har du egentligen valt den sidan själv eller är vägen redan utstakad för dig? 

Stjärnvind är tredje och avslutande delen i serien om Mindra och Delhad.

Den här karaktären trillade in igår under mitt lugna pepparkaksmys. Hon var väldigt övertygad om att jag kunde hjälpa henne. Vi får väl se vart det landar.

-tja, finns det sånt åt mig med? En mörkhårig tjej slänger sig bredvid mig i soffan, dänger en Sig sauer i soffbordet och snor åt sig pepparkakorna.
– Mmm, visst. Här. Du är ny. Vad gör du här?
Tjejen byter kanal och häller i sig glögg och knäpper upp bältet i jeansen.
– Jag är efterlyst och du ska hjälpa mig. Du är ju klar med de andra har jag hört.
-Ehh, jo. Typ..
-Bra, för jag har en del att berätta.. Finns det mer kakor ?

Verkar som jag precis fick något att sysselsätta mig med…

 

När man sitter fast kanske man ibland behöver smälla sig själv över fingrarna

och bara bita ihop och ta tag i saker? Jo, så är det. Sagt och gjort. Jag gick till biblioteket. Hittade självhjälpslitteratur för författare och satte mig ner i en läsfåtölj och plöjde en halv bok och nu känns livet helt ok igen.

Jag sitter inte riktigt fast i mitt skrivande vill jag dock påpeka men manuset är hos testläsare och jag har lite ångest över detta faktum att det trillar in kommentarer ifrån denna eminenta läsare ibland. Slarvfel och gigantiska fel blandas hej vilt i mitt inskickade manus och mitt självförtroende sjunker lite. Ibland mycket.

”Fan, hur kunde jag missa en sån grej??”

”Ylva, du borde inte skriva böcker. Ärligt talat borde du förmodligen inte ens skriva inköpslistor”

”Stava fel till alla?,på riktigt?,hur fan lyckas du kvinna??”

De meningarna ovan är alltså jante som skäller på mig. Jante gör ett digert arbete med att få mig att ge upp det här med att skriva kan jag säga. Fast Jante har gett sig på fel person måste jag tillägga. Den mest envisa och tjockskalliga kvinnan som finns ger inte upp på grund av stavfel och inkonsekvent handling. Det ska mer till än så.

Iallafall, jag och Jante tog varandra i hand igår och gick till bibliotekets självhjälpshyllor för författare. Det var roligt..

Jag bar hem två av fem miljoner författarhandböcker(seriöst, jag skojar inte det finns lika många böcker om hur man skriver en bok som det finns sätt att skriva böcker på tror jag). Hoppas att det ska ge någon form av utveckling. Jante hoppas på avveckling förstås…

 Har efter lån på biblan hört mycket gott om båda böckerna så nu blir det att förkovra sig i helgen. Full fart mot jobbet.

Ses

Helt jävla färdig

Nu är jag helt jävla färdig- med redigeringsrunda två alltså. Totalt 150 A4 text. Och nu är allt skickat till testläsare och jag är så glad. Trots regnet. Det känns som det finns mycket att jobba på men jag är rätt nöjd med vissa partier, fruktansvärt nöjd med vissa andra och ser redan nu att det finns bitar som jag behöver arbeta riktigt mycket med. Men det är som det ska. Det ska till mycket för att få det där perfekta att lysa igenom. Inget hafsverk och ingen stress kan skapa det där som man verkligen tycker om och vill ha har jag lärt mig. Det gäller att slipa,skriva,stryka,skriva om och putsa och putsa om för att få det så där superbra som man vill ha det.

Så det ska jag göra efter att testläsarna sagt sitt. Det är en fantastisk grupp människor. Guld värda många gånger om.

Nu firar jag med te och skålar samtidigt för att mitt tandläkarbesök idag gick strålande och utan minsta hål. Det kändes bra i plånboken faktiskt 🙂

Nej, mer te…

En helg

Den här helgen har varit lång.

Långledig, eller långjobbig beroende på hur man ser det. Jag har varit fullt sysselsatt med det jag gör när jag inte jobbar där jag får betalt.

En gräsmatta har blivit sådd, femtio sidor text har blivit granskad och bearbetad, trettio sidor av den samma har blivit redigerad. Jag har firat in min lillasyster i hennes nya lägenhet. Jag har börjat läsa i en ny bok(Odinsbarn, än så länge motsvarar den mina höga förväntningar kan jag säga) och även sett första avsnittet i en ny tv-serie(kors i taket sånt händer sällan på grund av tidsbrist. Älskar SVT-play som gör att man kan komma ifatt med sådant man missar annars).

Det har varit en bra helg och nu tar vi tag i ännu en busy week. Den här veckan innehåller allt från tandläkarbesök till klipptider och dagarna kommer bara rinna ifrån mig känner jag. Och mitt manus är snart färdigt. Snart. Bara femton sidor kvar att gå in och ändra i. Femton sidor och sen ska det skickas till testläsare för en första genomgång. Jag har redan fått tillbaka dryga trettio sidor av text hon har tittat på. Så jag vet vad jag har framför mig om man säger så.

Mitt problem i det här manuset är tydligheten(när man byter perspektiv och varför) och inre dialog. Tydligen har mina karaktärer tjatat sig igenom delar av början av boken något alldeles otroligt mycket. De tystnar aldrig och pratar ihjäl sig själva med inre dialog till förbannelse. Men det ska vi fixa. Fast först ska vi jobba klart och skicka in allt. Sen ska jag vila lite(läsa,se på den där bra serien- Blå ögon. Sjukt skrämmande politisk tv serie om ett framtida Sverige. Se den! och bara vara en stund. Vila i det faktum att jag ändå lyckats åstadkomma något. Det är viktigt att vila har jag hört).

Sen ska vi våga öppna ändringarna i det där dokumentet och gräva ner oss. Ändra och klura och glädjas åt att jag faktiskt nästan,.nästan har skrivit en bok. Min tredje.

Sen fick jag en recension i helgen med. Läsaren som postade på Instagram var nöjd med Eldbunden och såg fram emot fortsättningen. Hon tyckte det var roligt att det fanns en så bra svensk(och småländsk) fantasyförfattare. Jag blir glad när folk tycker så. Riktigt glad. Det enda som inte är så roligt på Instagram(eller så är det jag som är totalt oteknisk och inte förstår hur man gör är att det inte finns någon smidig DELA funktion. Det borde finnas för sådana tillfällen. Men annars är det fint nu 🙂

Andra genomläsningen och knäppa funderingar

Då var det lördag igen. Himlen är så grå och min förkylning är inte helt över. Fast ändå är saker och ting helt ok.

Nu på morgonen har jag skickat över alla filer jag behöver till min så kallade jobbdator. Sen ska jag ta mitt pick och pack och åka in till biblioteket. Jag ska jobba där idag var tanken. Skriva ut mitt bokmanus som nu ligger på 143 sidor och begrunda allt jag har skrivit. Jag tycker det är lättare så, att få en överblick över allt jag  har skrivit ner, när jag har det som papper framför mig. Jag har lättare att se stavfel och syftningsfel när det är papper att bläddra i istället för dokument på datorn. Detta gör mig lite omodern men jag får ta det. Jag ska också skriva ut mitt så kallade talmanus som jag ska ha till mitt livs första föreläsning om mig och mitt skrivande. Det sista känns mest nervöst.

Jag är rätt van att stå på scen, jag har trots allt spelat teater i mer än tio år nu men det här är inget manus om någon annan. Det handlar inte om någon karaktär jag ska spela eller hitta på saker om. Det är mig själv det handlar om, lite av min själ på något sätt. Det känns betydligt mer nervöst och jag hoppas väl innerst inne när jag väl står där på biblioteket i slutet av Mars att jag inte ska göra bort mig. Jag ska prata om mig och mina böcker och mitt skrivande i 45 minuter. Jag har material för trettio minuter än så länge. Jag håller tummarna för mig själv kan jag väl säga.

Men innan allt jobbande blir det frukost och promenad. Samla alla tankar och försöka göra den här blåsiga grå dagen till något bra.

Ha en bra lördag med er.

En liten reflektion över det gångna

Gott folk så var det snart nyår igen. Jag tror jag funderar varje år över hur det gick så fort. Likaså detta år. Snipp snap slut och så börjar allt om igen.

Det här året har varit ett avslutande år. Året har gått i prioriteringens tecken. Detta är året då jag har insett att jag har fem miljoner järn i elden och att jag älskade allihop MEN om jag inte ska bränna allt samtidigt(eller gå in i den där berömda väggen) så måste jag avsluta några och satsa på dem jag verkligen vill göra.

Inte bara för att rädda mig själv utan för att allt det där jag jag höll på samtidigt inte alltid blev så himla bra. Jag har prioriterat och rangordnat och minskat. Jag är nöjd med det beslutet. Det kommer leda till att det jag gör nästa år inte blir halvbra eller hamnar i det-duger kategorin för att jag hade annat att göra. De kanske inte blir superbra ändå men då beror det nog på annat än att tiden inte riktigt räckte till.

För övrig har 2014 varit ett spännande år. 2014 var första gången jag gick till en riktigt fotograf tex. En väldigt spännande upplevelse. Vem fan kunde trott att det var så roligt att bli fotad? Ja inte jag iallafall. Fotografen heter för övrigt Johanna Sivertsdotter och jag rekommenderar henne till alla.

Det var också andra året i rad jag gav ut en bok. Skogsblod som är min uppföljande bok på Eldbunden. Boken som jag svor och grät över och nu glädjs åt. Det är inte lätt att skriva men när det är färdig är man glad för att man härdade ut.

Skogsblod sålde slut i december och det firades med champagne som det anstår sig 😉

Jag påbörjade också min sista bok i samma serie det här året. Den förbannar jag just nu trots att jag är halvvägs färdig men jag tar det med ro. Jag vet att jag inte är klar bara för att sista kapitlet är skrivet, långt därifrån. Den kommer bli färdig. Jag är förbannat envis och det är jag glad för när jag känner så här inför mitt skrivande kan jag säga. Och det mesta har en tendens att lösa sig faktiskt.

Det här året var också första gången jag var på bokmässan i Göteborg. Det var en rätt häftig känsla att åka dit med böcker och allt och jag vet att jag som fortfarande(trots träning) har ett socialt handikapp och lätt att stressa upp mig när det är för mycket folk som trängs borde ha fasat mer än jag gjorde. Är väldigt glad att det gick så bra som det gjorde ändå och  2015 är jag bättre förberedd 🙂 Här är jag och min förläggare Frida.

Sen uppfyllde vår familj(mina två töser, jag och Särbon) vår önskan om att äntligen åka utomlands på semester. Äntligen! Korfu, Grekland. En sagolikt fin och lugn resa i september.

Jag har också upplevt massa annat förstås som till exempel min första julmarknad med mina böcker, en liten föreläsning på biblioteket, julsigneringar för övrigt och fått massa roliga och fina mejl ifrån härliga läsare som genast tycker jag borde skriva färdigt del tre i serien.

Jag har också fått fler förfrågningar om att prata om mina böcker på bibliotek och inför skolklasser(sånt gör mig nervös men trots det glad. Håller på och förbereder mig inför en i Mars i Västervik som jag ska hålla i tillsammans med en countrysångerska som också kommer ifrån Vimmerby. Det ska bli kul känner jag)

Jag känner att 2014 var ett otroligt roligt och överraskande år och håller tummarna för att 2015 blir ännu bättre.

Gott nytt år med er nu!!