En sån där nyårskrönika ni vet

Ja, jag har inte så mycket att säga om det gångna året. Det har varit mycket elände och sjuka. Jag har försökt få en bok färdig. Mot alla odds inklusive min egen kropp som motarbetat mig men det gick bra trots allt. Lite fina stunder har det trots allt detta blivit. Mycket nya upplevelser. Många nya bekantskaper. Mycket jag upplevde för första gången i år som jag vill göra igen 2016. Ett utvecklande år som kommer göra 2016 till ett av de bättre åren. Efter lågvattenmärket 2015(med vissa undantag) kan det nämligen bara bli bättre har jag konstaterat.

Januari började med att jag gick in i någon form av depression och att jag blev singel. Jag var så trött och ledsen att jag bara ville ligga ner i soffan, gråta och se på tv och sova. Jag var så trött att jag kunde sova 14 timmar om dygnet. Jag började ana oro när jag sovit mig igenom en hel helg. Läkaren jag besökte förklarade att hjärnan var trött. Jag var hjärntrött. Nästan utbränd. ”Om du inte lugnar ner dig nu och börjar vila så är jag tvungen att sjukskriva dig” På allt som är dyrt och heligt lovade jag. Jag skulle ta det lugnt.

Februari. Det var så satans mörk i Februari och Alla hjärtans dag var bara jobbig och livet var mörkt och eländigt och jag var trött. Februari tog väl priset med allt tror jag. Priset i Tröttaste månad, Tristaste väder och Misserablaste känslostatus. Typ allt.

Mars. Nu börjar det ljusna. Bilen går sönder. Någonting(fråga mig inte,jag kan lika mycket om bilar som min katt kan om att laga tre rätters middag) som gör att servon fungerar går sönder. Bilen går plötsligt bara att svänga om jag och barnen samtidigt hänger oss i ratten. Med andra ord dax för en ny bil. Sagt och gjort. En fin bil och ett billån. Typ. En lila Golf mot en brandkårsröd Hyundai. Mitt lokalsinne lade dessutom in sitt veto och tvingade mig att köpa en GPS. Så jag lär mig att hitta någon gång. Japp. Jag fick göra HLR på plånboken men så är det ibland.

 

Efter detta fick jag och mina böcker göra en liten visit på Västerviks bibliotek. En kväll med många skratt och där jag fick tillfälle att berätta om hur och varför jag skriver. En väldigt trevlig tillställning. Och alla filialer till Västerviks bibliotek köpte då dessutom in både Eldbunden och Skogsblod till sina bibliotek. En fin och givande kväll på alla sätt.

Och dessutom den här månaden jag blev invald som medlem i Sveriges författarförbund! Fantastiskt roligt.

April. April är en ljus månad. Många fina recensioner på mina böcker trillar in. Vi tänder många brasor och vi grillar korv i kakelugnen. Solen verkar vara tillbaka och mitt humör går uppåt. Solen gör att tröttheten blir mindre. Jag mår bättre igen. Eller lite bättre. Minsta tjejen börjar få okontrollerbara problem i skolan. Vi kopplas in på utredning. Bokstavskombination tror vi. Utredningen tar en jävla tid(den är fortfarande inte avslutad ska jag väl tillägga, sånt här tar tid. Förbannat lång tid).

 

Maj. I Maj verkar äntligen året 2015 ta fart igen. Alla är på gång så att säga. Mitt singelliv är öken men allt annat går bättre än på länge. Att vara singel och ha två barn och ett hus och försöka räcka till för alla när man själv inte mår riktigt bra är grymt överskattat för att inte säga nästan omöjligt. Så … Påsken kommer och en ny korsett hittar hem 🙂 Jag redigerar mitt tredje manus i min serie, boken Stjärnvind. Redigeringen går knackigt, väldigt knackigt. Jag tycker allt jag skriver är dåligt. Jag är trött på allt i perioder. Fast det går framåt om än långsamt… Äppelträdet vi köpte förra året slår ut. Gräset växer. Tiden går..Min dotter hittar Eldbunden i Frida tidningen. Bästa sommarboken 2014. Ett år försent men bättre sent än aldrig liksom.

Juni.I Juni tar jag och bilen en sväng ner till Ljungby och Andra världar och deras bokmässa. En tillställning på ett par timmar med många trevliga möten med bla förlagskollegor och folk i FantastikSverige. Jätteroligt och välbehövligt och jag sålde faktiskt mycket mer böcker än vad jag hade trott. Dessutom fick jag chansen att träffa läsare och det är alltid väldigt roligt.  Jag blir medlem i Författarcentrum och hoppas få uppdrag från skolor med bland annat skrivarprat. Min stora tjeja fyller tolv år. Tonåring nästa år, hur gick tiden så fort? Solen är här. Jag och tjejerna räknar ner till semestern. Tröttheten är nästan borta. Visst kommer den i perioder men det är mycket, mycket bättre bara jag lär mig att pausa och vila. Om jag jobbar och är på benen hela dagen måste jag vila när jag kommer hem. Sova länge. Vila längre än jag är van vid. Det är ju det där med full fart som tagit mig nästan ända in i kaklet. Och nu får jag vila för att få bort det. Inte stressa.

Den här månaden börjar också planeringen inför vår teaterförenings historiska stadsvandringar. Jag engagerar mina barn och de tar med sig några kompisar. Vi börjar träffas och skissar lite på vad de ska göra. Vi har roligt. Juni är en fin månad. Odramatisk.

Juli. Semester. Sällan har en semester varit mer efterlängtad. Vi åker bort. Tar små turer. Fikar mycket. Åker till Kalmar och strosar på slottet. Jag träffar vänner och dricker vin. Redigerar manus. Njuter av solen och tyvärr sitter vi också mycket inne i regnet och kylan. Semestervärmen utebli ganska mycket. Det är nog en av de få år kakelugnen gått varm mitt i sommaren. Fast en bra månad. Vi repar mycket teater. Vi tragglar repliker hemma och vi spenderar mycket tid med klädprovningar och scenbyten. I slutet av månaden fyller min lilla sexåring sju år också. Barnkalas och godis upp till öronen. Och efter det kör jobbet strax igång igen. Semester gick för fort. Fast….

Augusti. Premiär för vår tvåveckors långa föreställning(vi kör allt på raken nästan och vi har hur kul som helst fast det är jobbigt) Historiska vandringar på Vimmerbys gator och torg. Jag spelar en hustru som vill åka till Amerikat(det förlovade landet i 1800 talets svältande Sverige) och varje föreställning är utsåld. Ungarna gör suveräna tolkningar som tiggande barn och bråkande ungar. Jag är så glad att jag trots en viss tvekan valde att engagera hela familjen i det här. I Augusti har jag lite mer semester. Skrivarsemester. På Fårö. Jag åkte över till Gotland och Fårö för första gången i mitt liv och den upplevelsen satte sig i hjärtat med en gång. Sällan har jag haft så trevligt, redigerat så mycket eller skrattat så länge som när jag tillbringade tre dagar på Fårö i glada kollegors sällskap. En upplevelse utöver det vanliga och jag har längtat tillbaka sen jag åkte därifrån. 2016 är jag där hela veckan och drar fötterna genom sanden på stranden och skriver på mitt nästa manus. Jag längtar.

September. Den förlovade september månaden bjuder som vanligt på Bokmässa, att jag blir äldre och att jag …Jag är inte singel längre. Jag är upptagen. Och jag är glad igen. Och livet leker. Och allt(orealistiskt om allt bara vore rosenblad och champagne men det är fan nära iallafall) känns bra..Tröttheten kommer och går men jag börjar vänja mig. Jag kan inte ha koll på allt. Jag är bara människa. En trettiofyra år gammal människa som börjar förstå hur livet faktiskt kan vara. Och ibland är det underbart. Förutom Bokmässan och att jag blev äldre innefattade September en väldigt fin weekend i en större stad ihop med en människa som är väldigt viktig för mig. En människa jag älskar. Ungarna och jag åkte också iväg på spontan shopping och ja..Vi shoppade helt enkelt. Tiden rusade iväg. Bok nummer tre började bli klar. Eldbunden sålde slut precis dagarna innan bokmässan och allt flöt på.

Oktober. Hösten kom. Min syster fyllde år som den våg hon är. Jag blev kontaktad av en folkhögskola för en föreläsning. Jag redigerade för fullt. Omslaget till Stjärnvind började bli färdigt. Jag började få tillbaka mitt närminne(stress gör underliga saker med hjärnan och närminnet som försvann någon gång i början av 2014, vilket resulterade i att jag i nästan ett år varit tvungen att skriva ner allt jag ville komma ihåg längre än fem minuter, var nu på väg tillbaka. Underbart skönt. Oktober ägnades annars åt planering inför det som komma skulle. Bok, bok och bok. Testläsarna var nöjda med manuset och jag finslipade det sista. Jag läste många bra böcker. Upptäckte många nya, fina författare och slappade. Hösttröttheten kom tillbaka, förkylningarna blev aldrig riktigt bra. Sommarens pigghet var långt borta igen. Vi installerade en värmepump i huset. Vi åkte ånglok. Lite familjestrul(det är det väl alltid tycker jag) smolkade bägaren igen men det gick över. Lite fest, lite allvar. En ok månad.

November. Nu börjar året hinna ikapp en. Jag sket i julstressen och slappade mycket. Köpte julklappar pö om pö. Mös i soffan. Skickade in mitt manus till förlaget. Väntade spänt. Anmälde mig till en julmarknad i stan. Dubbelkollade text. Teatergänget åkte på teaterresa och såg en bra pjäs. Vi tränade inför julvandringar på stan med ungarna(jäkla duktiga ungar vi har i den här stan måste jag säga. Värsta proffsen) Funderade på framtiden. Längtade efter julledighet(rekordtidigt jo..) Såg många bra tv- serier bla Scandal och Blacklist som jag nästintill inte kunde slita mig ifrån alls. Beroendeframkallande. Var på ett väldigt roligt författarbesök på mellanstadiet på en skola. Vi åkte bort en helg till landet och ungarna tovade ull medans vi skötte markservicen för de som var mitt i fårslakten(vi försökte iallafall)

Förkylningarna fortsatte hela månaden och jag kurerade med ingefära och apelsiner i mängd.

December. Den avslutande månaden. Den här månaden som vi är i slutet av nu. Jag var på julmarknad. Många böcker gick åt och jag träffade många läsare. Min stora tolvåring var skolans Lucia(stolthetstårar hos modern då dottern skred så genomförkyld hon var genom gympasalen och var så där fin som hon bara kan vara) Ungarna och vi gick som karaktärer på stan förste och fjärde advent och skrämde slag och roade folk så gott vi kunde. Ungarna avslutade teateråret på Kulturskolan med varsin pjäs(och fick blommor så klart) Min bok släpptes på julafton. Stjärnvind.Jag jagade paket långt innan det(Postnord verkade ha skickat det fram och tillbaka i flera veckor osäkra på var de skulle lämna av det). Jag sålde slut på de första 40 exen på bara två dagar. Fler böcker kom hem dagen innan julafton. Underbart. Julen har gått (som resten av året nu när jag tittar tillbaka på det) i lugnets tecken. Vilat mycket, ätit mycket och gjort godis och sett på massor av tv. Läst mycket. Umgåtts mycket och bara varit. Nyår är inte här ännu men då ska jag och min Särbo iväg. Till Polen. Bara njuta och umgås och ta en dag i taget. Ta hand om varandra. Om det är något jag lärt mig av just 2015 är det att man måste vara rädd om det man har för man vet aldrig hur länge man har det. När vi drämde rakt in i den där nattsvarta separationen(som igen av oss egentligen ville ha fast vi verkade vara för tjurskalliga och ledsna för att säga till varandra) i Januari/Februari var jag så ledsen att jag visste inte var jag skulle ta vägen. När vi på något mirakulöst sätt hittade tillbaka till varandra på hösten så vet iallafall jag vad jag inte vill sakna igen. Vad jag inte kan vara utan. Och jag hoppas att jag vet vad jag ska göra för att det inte ska hända igen. Tid. Alla behöver tid. Med varandra och ifrån varandra. Shit vad djupt det blev nu då… Bilder!!

Ps: Trots att jag vet att det kommer smälta bort inom kort njuter jag av att det snöar med stora, tunga flingor just idag. Älskar snö.

 

Det här var min årskrönika 2015. Omfattande och massiv fast ändå nyttig. Iallafall för mig. 2015 var ett deppigt år. Fast samtidigt utvecklande(och vissa saker är underbart att ha varit med om, de roliga sakerna alltså) och det är väl utveckling man vill ha. Ser fram emot ett 2016 som är bättre. Stabilare och fyllt av roliga händelser.

Ha ett fortsatt fint 2015 och ett gott nytt 2016 allihop!

Julmarknaden som värmde ända in i hjärtat.

Nu är vi redan i mitten av december och jag förstår knappt var tiden tar vägen. Det går så fort. Jag var på julmarknad i helgen och jag tänkte lämna en lite rapport om detta spektakel. Marknaden vi pratar om är alltså Näs julmarknad på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby. Jag var där förra året också och trivdes och återvände i år.

Förra året satt jag och en kollega tillsammans men i år var jag solo. Så här efter ett år i en julmarknadsmonter kändes det lite som om man var hemma. Alla utställare hälsade glatt och man hade mycket att prata om när det inte folk cirkulerade vid montrarna. Trevlig stämning och massa folk fanns det gott om och jag sålde faktiskt riktigt bra trots att jag bara hade med mig del två i min bokserie. Många besökare efterfrågade del tre och jag fick dela ut vykort med info om min kommande trea till ungdomar och föräldrar som inte visste vad deras yngre ville ha i julklapp. Det kändes bra att vara där och visa upp sig och prata böcker med folk. Det är väl delvis därför man åker ut tänker jag. För att visa att man finns och för att berätta för folk vad man gör. Bokförsäljningen är oftast inte jättestor även om jag med råge fick ihop till monterhyran i år(också förra året gick väldigt bra med tanke på mina låga förväntningar).

Jag hade trevligt och under de två dagar jag var där fick dessutom ihop en grundidé till en ny grej jag burit omkring på ett tag. Den går under arbetsnamnet ”Efter Ellen” och jag ger mig med detta projekt in i en helt ny genre. Det kan bli en spännande resa kan jag tro.

Jag fick dessutom med mig lite fin lokalproducerad glögg och julgodis hem(bevare mig väl vad mycket härligt och gott man kan hitta när 30:talet småländska matutställare samlas på ett ställe säger jag bara)

En bra helg som påbörjades med att min montergrannes dotter kom och köpte Skogsblod och berättade att hon hållit föredrag (ämnet var världens bästa bok!!) om Eldbunden i sin skola och rekommenderat den till alla hon kände.

Helgen blev  inte sämre mot slutet heller(snarare ännu bättre) när min lärare från första klass kom och köpte en bok hon också. ”Jag sa ju att du skulle bli författare när du blev stor!” sa hon och skrattade. Jag grinade lite i smyg då. Det kändes ända in i hjärtat på något sätt. Att folk trott på en och att de säger det. Det är stort.

Nehe, innan hon författarinnan tar till lipen får ni titta på bilder.

En superbra helg!

Ha en fin vecka allihop!

 

Komplement till

skrivandet den här våren och sommaren kommer bli teatern. Förstås. Jag älskar teatern, där har jag ofta fria händer och kan utforska och upptäcka och undersöka saker som jag inte riktigt klarar i min text. Skriva, testa dialog och skriva om. Men just nu repar jag text. Repliker. Måste kunna utantill. Träna in i ryggmärgen.

Jag spelar en utvandrande kvinna vars man inte riktigt har samma prioriteringar som henne. Hon vill till Amerika och han vill egentligen bara hjälpa grannen med potatisen.

Lite gulligt så där och inte alls så allvarligt. Precis lagom lättsmält så här när det är en vecka till semestern.

Ungarna är också med så klart(Min stora tolvåring gör sin första talroll på ”vuxenteatern” lagom till den här premiären och hon är superduktig förstås)

 

Ungarna är så himla duktiga! Den minsta och största är mina. Deras kompis Astrid gör också bra ifrån sig så klart 🙂 Bild nummer två är på mig i en helt annan roll som en fru Munthe som hade en man som ägde Vimmerbys (typ) första Apotek. Det här kommer bli jättebra tror jag.